- Project Runeberg -  Snorre Sturlesons Ynglinga-saga. Tolkad och upplyst /
52

(1854) [MARC] Translator: Carl Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfver Svearne. Uppsafa-konungarne voro de högste bland
konungar i Svithjod, sedan månge häradskonungar uppstått,
dädan ifrån att Oden var höfdinge i Svithjod. De voro
en-våldshöfdingar öfver allt Sveavälde, som i Uppsala såto, till
desa att Agne dog; men då kom riket först i brödraskifte,
som förr är skrifvet. Men sedan spriddes rike och
konungdom i ätterna, allt efter som de grenades: somlige
konungar upprödde stora markland och byggde der, samt ökade
dymedelst sitt välde. Men när Ingiald konung tog riket och
konungdomen, funnos månge häradskonungar, som förr är
skrifvet. Konung Ingiald lät tillaga ett stort gästabud i Uppsala
och ärnade att ärfva konung Anund, fader sin. Han lät
inreda en sal, r ingen mon mindre eller oståtligare än Uppsalen1
var, hvilken han kallade sju konungars sal; der i voro gjorda
sju högsäten. Ingiald konung sände män öfver allt Svithjod
och böd till sig konungar och jarlar och andre märkelige män.
Till detta arföl kom Algöt konung, Ingialds svär1 2 3 4 * * *, och
Yngvar, konung af Fjädrundaland, och två hans söner, Alf och
Agnar, samt Sporsnjall8, Närikes konung, och Sig—

1) Isl. Uppscdr, (Jppsalen, d. ä. den höge safeir eller sjclfve Sve8
konungasal; när det talas om staden Uppsala, heter det alltid
Uppsa-Sr, pl.

2} Isl. mågr, g. mdgs (må ej förblandas med mögr, g. magar, son),
m., man i svågerlag, både svärfader, måg och svåger. Svär, m.,
svärfader, och svära, f., svärmoder, finnas i vår Bibel, Isl. svar (?), m., och
svœra 1. svara, f», Got. svaihra, socer, svaihro, socrus.

3) Isf. SporsniaUr, m., eg. den i sporrande snälle eller en snabb och
skarp förföljare.

4) Isl. Na-riki, n., Söderm. Lag. Narikia, JVarkia, Närike (icke:
Nerike); detta ord kan möjligen betyda grann-rike [nä(r)-rike], af nå,
narri, nast, (icke narst), ad v., nära. — Sedan Svearne bosatt sig i norr
om Mälaren i Uppland, — kunde man föreställa sig bebyggandet
hafva skett, — befolkade de kanske genast eller snart derefter
landet i vester, och folket der kallades Vest-män och deras land
Vest-manna-land, samt landet i söder om Mälaren och folket der nämndes
Söder-män och deras land Södermanna-land. Nästa land, som de
intogo och befolkade låg åt sydvest, men då väderstrecksnamnet dor icke

så beqvämt kunde brukas, fick det bära det enkla namnet giannrikct,

Nä-rike. Märkeligt nog heter icke folket norr om Uppland Nordmän

och landet Nordmanna-land (eller äro desse Forn-Svearnes saknade

Nord-män de nuvarande ännti längre åt vester och nordvest utflyttade
Nordmännen?!), utan Gästrik-land; men detta kan måhända komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snorreyng/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free