Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungar, som hemma i landen sðto, eller i de gästabud,
hvilka de läto göra, att man om qvällarna skulle dricka
tve-männing, karl och q vinna för sig, så långt det räckte; men
alla de tillhopa i ett lag, som flere voro. Men det var
vi-k inga-la g, att alle drucko samman i svit, jämnväl när de voro
i gästabud. Konung Hjörvards högsäte var redt gent emot
konung Granmars högsäte, och såto alle hans män å denne
pall. Då mälde Granmar konung till sin dotter Hildigunn*,
att bära vikingarne öl; hon var den fridaste bland qvinnor.
Hon tog då och fyllde en silfverkalk, gick inför Hjörvard
konung och mälde: Häll eder, Ylfvingar alle; till Hrolf Krakes
minne! — drack ut till halfs och räckte konung Hjörvard.
Nu tog han kalken och hennes hand med och mälde, att hon
skulle gånga att sitta hos honom. Hon säger det icke vara
vikinga-sed, att tvemänning dricka med qvinnor. Hjörvard
svarar, att det vore mera vån, att han mondegörd det skifte
att nu häller aflåta från vikinga-lagen och dricka tvemänning
med henne. Då satte sig Hildigunn hos honom, och drucko
de båda samman, samt talade månget om qvällen. Dagen
efter, när konungarne Granmar och Hjörvard råkades, hof
Hjörvard upp bönord1 2 och bad om Hildigunn. Granmar bar
detta mål inför sin hustru Hild3 och andre rikesmän, sägande,
att dem monde varda mycken trygghet af konung Hjörvard. Och
nu vardt bifallssorl, och tycktes detta allom rådligt; och
lyk-tade det så, att Hildigunn vardt fäst till Hjörvard konung,
och gjorde han bröllopp med henne. Skulle då konung
Hjörvard dväljas hos konung Granmar, förty han hade ingen son
till riket och att skydda detta med sig.
1) Isi. Hildigurmr 1. Hildiguår, f.; ordet skulle närmast kunna
åter*-gifvas med strids val k yria, då gunnr I. guår betyder strid, och hUdr, både
strid och en stridens valkyria.
2) Isi. pá hóf Hiörvarðr upp bónorð sitt ok hað HUdiguðar (gen. sg.),
eg. då började Hjörvard sitt frieri och begärde Hildigunn; bón-orð, n.,
af bön, pl. bcenir, f., bön.
3) Isl. HUdr, g. HUdar, f., Hild (icke: Hildaf, ej häller Hildur med
sin afskyvärda gen. «Hildurs«), se noten 1 här ofvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
