Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fader lik i skaplynne. Åsa vållade, att Gudröd drap sin
broder Halfdan, som var fader till Ivar* 1 den Vidfamne. Asa
rådde ock för konung Gudröds, sin bondes, bane, och flydde
sedan till sin fader: hon var kallad Åsa den lllråda.
som Plinti m. fl:s Scandin-avia; den förste delen, bvilkens betydelse ännu är
okänd, bar undergått en nära likadan hopdragning från Skandia 1. Skandan
till Skon, som Got. standan tili Isl. stå, stå, och den sista delen avia, är
ett med säkerbet antagligt Got. avi, F. H. Tysk. ouvoa = Isl. ey, ö, i full
likhet med Gol. mavi, Äom* = Isl. mey, mö, hey, bö; slut-a’et är antingen
en lemning af ordets äldsta ändelse, eller ock är det af Romarne tillagdt;
Sk andi na via är således: Skandin’s ö, eller rent af Skånö, h vilket, såsom
den sydligaste delen, sålunda gifvit sitt namn åt hela Norden.
1) Isl. Ivar’r m., Ivar, betyder trol. ursprungligen: bogskytt,herrskaren
af bogen. Isl. ýr (gen. ys, acc. y) boge, men y är en jämnförelsevis yngre
vokal, som uppkommit antingen af ett genom ett efterföljande t verkadt
omijud på u (t. ex. sunr, pl. synir) eller och är det en hopsmältning af
v ocb t (t. ex. Gotl. svill, Sv. syll, botten-, tröskel-stock, T. schwelle,
och trol. Isl. sylgr, för svilgr), eller tvärtom af i ocb u (t. ex. kriúpa,
krypa) eller * och v (t. ex. A.-Sax. siwian, Sv. sy, och säkert Isl. Tyr,
gud, krigsgud, af Uvr, jf. tinar, pl. gudar, A.-Sax. tbo, krigsgud); det är
detta sista slags förvandling soro troligen föregått med Isí. ý (om
nominati-vens r bortkastas). Men delta ý har icke ursprungligen betydt boge, utan
det trä, af hvilket bogar hälst gjordes, nämnligen idegran, Taxusbaccata,
som heter på A.-Sax. hv, gen. iwes, m. (trol. är eoto samma trä, ehuru
det af Bosworth kallas: thc wild ash) E. yew, T. eibe, Platt.-T. ibe, ive,
Fr. if, af delta iw eller rättare af ett äldre wr I. ivr blef ocb kunde icke
blifva annat än Isl. ýr. Att det från att betyda ett trä öfvergålt till den
deraf gjorde bogen, står i full öfverensstämmelse med att Isl. almr betyder
alm och bogc (man hade i Norden ej så godt om idegran, som om alm!),
askr, ask och spjut, lind, lind och sköld, eik, ek och skepp: ty märkligt
är, alt man än i dag i England anser the yew, idegran, vara det
segspänstigaste trä till bogar; och att ordet i början äfven i Nord. betydt det
trä, hvaraf bogen gjordes, bevisas oemotsägligen af ett ställe i Sæm. Edda
(Guðr. kvið. II. 18), der det läses: Hon frétti at pvi, kverr fara vildi -
-örum at^skiåta af y-boga, hon frågade derom, hvem som ville fara och pilar
skjuta från Y-boge = idegrans-boge; ty ej kan det varabog-boge! Har
man nu först i Norden infört ordet ivr, yr med den dubbla betydelsen af
idegran och boge, så är det ganska tydligt, att man lätt kunde glömma den
första betydelsen, efter som idegran knappt eller högst föga växer i
Svealand ocb i Norge (alldeles som man, af samma orsak, glömde att iöfurr eg.
var vildsvin). Men, säger man, då borde det ock blifvit Yonrr, icke
Ivarr! — utom det att det blifvit en svårhiatus i ett slikt ord, så kunna
äldre ordformer ofta bibehålla sig i namn, hvarpå vi hafva dagliga
exempel. Till denna stam hör kanske äfven Odins namn ývmgr, och ganska
betecknande är, alt kampguden Ull bor i y^daUr, idegrans-dalarne, der han
ieke led brist på boge-ämnen! Andeisen orV är den förut omtalade, som
betyder herrskare, herre. Iv-arr borde hetat på Got. Eiva-hari 1.
Eiba-hars (?).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
