- Project Runeberg -  Snorre Sturlesons Ynglinga-saga. Tolkad och upplyst /
70

(1854) [MARC] Translator: Carl Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sä är sagdt; att han gaf sine män i lön jämnmänge
guldpenningar, som andre konungar silfverpenningar, men han
svälte dem i mat. Han var en stor härman, och var länge i
viking och fick sig gods. Han egde Hlif *, konung Dags
dotter af Vestmarar1 2 3. Holtar8 å Vestfold var hans hufvudby:
der vardt han sotdöd, och är högad å Borro. Så säger
Thjodolf:

Till Odens ting4
thengiFn5 * böds
ur verlden vida

Ok til pings
Þriðia iöfri
Hvedrungs mar

1) Isl. Hlif, f., den milda, hulda, eg, skoning, beskydd.

2) Isl. Vest-marr, pl. Vest-marar, m., var i den äldsta tiden namnet
på Yestrold, eller det utgjordes af kustlandet långsmed Grœnmarr
(Lange-sundsfjärden). Då marr betyder haf, varder också Vestmarr synonymt
med Vestfold, se ofvan not. 5, s. 66.

3) Isl. Holtar, pl. (m.?), eller Holt, n., antingen gården Holtan
(Monch) på Borre, eller ock Ilollar på Pórseg i Skiringssal (nu en halfö
på södra sidan af Yiksfjärden); Isl. holt, n., hult, tät skogslund.

4) Isl. Priåi, m., kallas Oden, emedan detta var namnet på en af
de treenighetsformer, under hvilka han mottog den spörjande Gylfve, de
andre två voro Hár’r och Jafn-hár’r, gammal och jämngammal (se
Gylfa-glnning). Hår öfversättes eljest med hög, och man får då Háva-mál,
(eg. den höges sång, och på dett^a sätt kan det äfven blifva Odens) att
betyda Odens mål (qväden); men då Hár’r i gen. sg. heter Hårs, kan det
det icke bafva att göra med adj. har, g. Ms (I. håss), utan moste
antingen vara af någon förlorad rot, eller ock af hár’r, adj., gråhårig, åldrig.
— Om meningen tages: Hvedrungs mœr baud iöfri ur heimi til jrridia
pings, så blifver JVidia ping, Odens ting, d. ä. strid; eller det kunde
möjligen betyda Odens samlingsrum, d. ä. Valhall, men detta passar icke rätt
väl, emedan det uttryckligen säges, att Halfdan sotdog, och då kunde han
ingen annorstädes komma efter döden, än till Hel. För att omgå denna
svårighet, bar man (i Fol.-uppl. T. VI) tagit orden så: Ok Hvedrungs
rruer bauð pridia iöfri ur heimi til pings, och Hvedrungs mö böd (nu)
den tredje konungen ur verlden till (sitt) ting (d. ä. till Niflhem); priöia
tages då som räkneord i dat. sg. m., och detta på den grund, att
Half-dan var den tredje konungen från Olof Trätälga, Det är likväl allt för
mycket godtyckligt att på sådant sätt afskära ättraden. Aall har derföre
också, orh med rätta, öfvergifvit denna tolkning. Texten synes således
något felaktig på detta ställe. — Ordet vida bar i öfversättningen blirvit
tillagdt.

5) För Isl. iöfnrr har blifvit salt pengilly thengil, som är cn annan

kenunga-benämning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:46:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snorreyng/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free