Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
med henne halfva Yingulmark l. Deras son var Olof, hvilken
sedan var kallad Geirstada-Alf1 2. Alfhem var dä kalladt
landet mellan Raum-elf3 (Glommen) och Göta-elf4. Men när
Alfhild var afliden, sände Gudraud konung sine män vester å
Agder5 till den konung, som der rådde, hvilken är nämnd
Harald den skäggröde6, och skulle de bedja om hans dotter
Åsa, konungen till handa. Men Harald nekade och
sände-männen kommo åter och sade konungen sitt ärende. Men
nägot senare sköt Gudraud konung skepp å vatten, for sedan
mycket manstark ut å Agder och kom der mycket ovart på och
gjorde genast landgång: han kom om natten till konung Haralds
by. Men när han vardt var, att här var kommen emot
honom, så gick han genast ut med det manskap, som han hade;
vardt der drabbning, men manskapsmonen7 var allt för stor.
Der föll Harald konung och Gyrd8, hans son. Konung
Gudraud tog stort härfång; han hade hem med sig Åsa, konung
Haralds dotter, och gjorde bröllop med henne: de hade en son,
1) Isl. Vingulniörk, f., antages hafva utgjorts af nuvarande Åkers
och Follou fögderi och vidare till Glommen (Munch: Norges geogr. i midd.,
s. 7), och kanske äfven Rakkestad, Heggen och Fröland, öster om denna
elf (s. st. s. 159, 160).
2) Geirataða-Alfr ; se 54 kap. (not. I, s. 76).
3) Isl. Raum-elfr 1. Raum-d, f., eg. Raumarikes elf el. å, den nuvarande
Glommen, eller Glömma, som ordet uttalas på stället; Munch antager
derföre också, att bela elfven fordom troligen betat Gh/mia (el. Glaumaf),
d. ä. den brusande, bullrande, af glymia, ipf.glumda, ochglumra,glaumra,
bullra.
4) Isl. Gaut-elfr, f., Göt-elf, nu Göta-elf, förnämnligast från Vänern
till hafvet; men man finner äfven detta namn utsträckt till Trysils-elfven
och dess fortsättning Klar-elfven, hvilka man då betraktat som Göta-elfs
förnämns ta källflod.
5) Isl. Agðir, (dat. á Ögðum), pl., eller Egåa-fyUci (folket hette
JSgåir), Norges sydligaste kustland, gränsade i vester och norr till
Rygia-fylki, mot Öster till Grœnafylki, d. ä. nuvarande Nedenäs, Listers och
Mandals fögderi, Sätersdalen i det inre, m. m.
6) Isl. hinn gran-rauði, den skäggröde, el. rödskäggige, gran, g.
granar, f., eg. läppskägg, äfven gran (träet), hvilkens namn troligen
kommer af hennes skäggborstiga barrväxt.
7) Isl. Hös-munr, m., manskaps-mon, d. ä. skillnaden med afseende
på manskapets antal å båda sidor, likasom manna-munr, manna-mon, är
den skillnad man gör på menniskor (numera endast i dålig afsigt).
8; Isl. Gyrdr, m., den omgjordade, med svärdsbälte försedde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
