Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Arbetsgivare och arbetare - 1) Organisations- och avtalsväsen - Arbetarorganisationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II. ARBETSGIVARE OCH ARBETARE.
i. ORGANISATIONS- OCH AVTALSVÄSEN.
Arbetarorganisationer. I Sverige liksom i andra länder har
sammanslutningsidén för fackliga syften först utbrett sig bland arbetarna och
därefter upptagits av arbetsgivarna. Den svenska fackföreningsrörelsen
uppstod på 1880-talet efter föredöme av motsvarande rörelser i
Danmark och Tyskland och företer närmast likhet med den anglogermanska
typen av facklig arbetarrörelse. Ett undantag härvid bildar dock den
syndikalistiska riktningen (se nedan), som har sina närmaste förebilder
inom de franska arbetarorganisationerna.
Till en början uppstodo lokala fackföreningar, vilka först
sammanslöto sig ortsvis. Snart nog befanns emellertid samhörigheten
mellan ett yrkes utövare i hela landet utgöra en bärkraftigare grund
för fackföreningsrörelsen, och på grund härav bildades i slutet av
1880-talet fackförbunden, det första inom typografyrket (1886). Från
och med år 1899 konsoliderades rörelsen ytterligare genom bildande av
en gemensam centralorganisation, landsorganisationen,
vilken i sin tur år 1903 anslöt sig till den då bildade s. k. f a c k f ö
r-eningsinternationalen.
Landsorganisationen omfattar numera den stora huvudmassan av
Sveriges fackligt organiserade arbetare. Vid 1928 års början voro dit
anslutna 36 fackförbund med inalles 438,000 medlemmar. Utanför
landsorganisationen står ett mindre antal fackförbund (med inalles c:a 50,000
medlemmar), som av ekonomiska eller taktiska skäl ej formellt anslutit
sig till organisationen, men som i princip i allmänhet icke intaga någon
mot densamma oppositionell ståndpunkt. Den enda mera betydande
riktning inom den fackliga rörelsen, som i organisatoriskt hänseende
ställt sig i motsatsförhållande till landsorganisationen, är den
syndikalistiska fraktionen (c:a 30,000), vilken bildat en särskild centralorganisa-
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
