Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Arbetsgivare och arbetare - 1) Organisations- och avtalsväsen - Kollektivavtal och arbetskonflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetsgivare och arbetare
het och praxis, under arbetsgivar- och arbetarorganisationernas fria
medverkan, men utan direkt stöd av lagstiftningen. Där frågor
rörande dessa mellanhavänden i enstaka fall underställts domstols
prövning, ha de måst avdömas allenast med tillämpning av allmänna
civilrättsliga regler. Vid åtskilliga tillfällen under de senaste fyrtio åren ha
emellertid förslag varit före om lagstiftning, avseende att mer eller
mindre ingående reglera rättsförhållandena på detta område. Flertalet
av dessa försök till åstadkommande av en arbetsfreds- och
avtalslagstiftning ha dock blivit utan resultat, delvis måhända beroende
därpå att förslagen ofta framförts just vid tidpunkter, då
motsättningarna mellan arbetsgivare och arbetare varit särskilt
tillspetsade. Först vid 1928 års riksdag har ett positivt resultat på detta
område åstadkommits, i det riksdagen med vissa modifikationer
antagit ett av regeringen framlagt förslag till lag om kollektivavtal och i
samband därmed beslutat upprättande av en arbetsdomstol, (se sid. 29),
avsedd att avdöma tvister rörande dylika avtal.
Den ifrågavarande lagstiftningen åsyftar dels att fixera
kollektivavtalens rättsverkningar och parternas ansvarighet för avtalens
efterlevnad, dels att skapa en praktiskt användbar form för avtalstvisters
avgörande vid domstol. För åsidosättande av enligt avtalet iklädda
förpliktelser skola såväl de kontraherande organisationerna som enskilda
arbetsgivare och arbetare kunna ådömas skadestånd, men vid
utmätande härav skola i vissa hänseenden göras avvikelser från de allmänna
skadeståndsprinciperna. Sålunda fastslås, att nedsättning av
skadeståndets belopp — eventuellt fullständig befrielse från
skadeståndsskyldighet — skall kunna medgivas, då så finnes skäligt med hänsyn
till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande i
avseende å tvistens uppkomst, skadans storlek eller omständigheterna
i övrigt. Enskild arbetare får ej i något fall ådömas skadestånd till
högre belopp än 200 kronor. Den vanliga rättsregeln om vites
förvandling till fängelse skall ej heller tillämpas i fråga om av arbetsdomstolen
fälld dom.
Trots de jämkningar av eljest gällande rättsregler, som sålunda icke
minst i arbetarpartens intresse medgivits, har den här ifrågavarande
lagstiftningen, vilken beslutats av den borgerliga riksdagsmajoriteten,
mött starkt motstånd från arbetarsidan, bl. a. med hänsyn därtill att
man vid avtalens uppgörande ofta ej har tillfälle att ägna den
uppmärksamhet åt bestämmelsernas formella avfattning som kräves,
därest eventuella tolkningstvister i större utsträckning skola avgöras på
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
