Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Offentlig och enskild hjälpverksamhet - 1) Samhällets fattigvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Offentlig och enskild hjälpverksamhet
bekosta fattigvården. Lagen innehåller, i motsats till föregående
lagstiftning, rätt ingående bestämmelser huru fattigvården skall
organiseras. Länsstyrelserna skola med biträde av särskilda fattigvårds- och
barnavårdskonsulenter vaka över att fattigvården inom länen ordnas på
ett ändamålsenligt sätt. Dessutom har statens inspektör för fattigvård
och barnavård (sid. 27) att verka för fattigvårdens lämpliga
handhavande. Inspektören och konsulenterna skola lämna råd och
anvisningar i alla till fattigvård och barnavård hörande frågor.
Konsulenternas antal är 9, och deras arbete ledes av inspektören, i vad
angår den radgivande verksamheten. I varje fattigvårdssamhälle
skall finnas en fattigvårdsstyrelse, som på landet skall bestå av minst
tre och i stad av minst fem ledamöter samt suppleanter. Minst en av
ledamöterna och en av suppleanterna skola vara kvinnor.
Fattigvårdsstyrelsen har bl. a. att bestämma, i vilka fall och under
vilka former fattigvård skall meddelas. Styrelsen är skyldig att
lämna vad som är erforderligt med avseende på underhåll och vård åt
medellösa personer, vilka på grund av minderårighet (ej fyllda 16 år),
ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter
äro oförmögna att genom arbete försörja sig och ej få annan hjälp
(t. ex. genom anhöriga, arbetsgivare, en välgörenhetsförening). Jämte
denna obligatoriska fattigvård kan styrelsen bevilja s. k. frivillig
fattigvård. Grunderna för beviljande av frivillig fattigvård äger
fattigvårdssamhälle självt bestämma. Har så ej skett, ankommer på
styrelsen att meddela fattigvård i den mån styrelsen prövar nödigt.
För lämnad frivillig fattigvård kan ersättning ej uttagas av
försörj-ningspliktig, hemortssamhälle, landsting eller staten.
Understöd sökes hos fattigvårdsstyrelsen i den kommun, i vilken den
behövande vistas. Även om ingen ansökan om understöd föreligger,
är stvrelsen skyldig att hjälpa, då den fått veta, att någon person inom
samhället lider nöd. — Efter tillkomsten av 1924 års lag om
samhällets barnavård har fattigvården huvudsakligen endast att lämna
understöd till sådana minderåriga, som vistas hos sina föräldrar. Barn,
som behöva omhändertagas för vård och underhåll utom hemmet,
höra under barnavårdsnämnden.
Den nödställde liar rätt att anföra besvär hos länsstyrelsen, då
understöd helt eller delvis vägras honom eller då han är missnöjd med
formen för lämnad fattigvård. Vistelsekommun kan ütfå ersättning
av den kommun, i vilken den fattige har hemortsrätt. Hemortsrätten
har gjorts beroende av mantalsskrivningen. I flertalet fall sammanfalla
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
