- Project Runeberg -  Social handbok /
9

(1908) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarförsäkring av amanuensen fil. kand. M. Marcus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina arbetare mot olycksfall. De länder åter, som i sin hithörande
lagstiftning tillämpa frivillighetens princip, stadga ingen
försäkringsplikt, utan blott skyldighet för arbetsgivaren att ersätta arbetaren
för genom olycksfallet liden skada. En dylik grundsats kan
emellertid knappast betecknas såsom lycklig. Dess natur är juridisk, icke
social, i trots av att det här gäller tillgodoseendet ej av ett
formellt, utan av ett socialt behov. En olycksfallslag, som förklarar
ersättning, ej försäkring vara sin grundsats, har den allvarliga bristen
att icke nå det väsentliga: fullständig trygghet för arbetaren att
utfå sitt understöd. Ty förutsättningen härför blir ju i sista hand
arbetsgivarens solvens.

2. Svensk olycksfallsförsäkring.

Den olycksfallslag vi äga vilar på ersättningens, ansvarighetens
princip och är sålunda icke någon verklig försäkringslag. Att vi ej
fingo någon sådan berodde på riksdagens, särskilt första
kammarens motvilja för den obligatoriska försäkringen. Efter upprepade,
misslyckade försök att genomdriva en tvångsförsäkringslag,
nödgades regeringen utarbeta ett lagförslag, grundat på ersättningsplikt.
Detta antogs, efter omarbetning, av 1901 års riksdag och är vår nu
gällande olycksfallslag. (Om lagens historik, se närmare art.
»Arbetarlagstiftning» ).

Rörande lagens omfattning förtjänar först påpekas, att den ej
liksom minderårighets- och yrkesfarelagarne (om dessa se art.
»Arbetarskydd» och »Arbetarlagstiftning») är begränsad till att gälla
blott fabriksindustri och därmed besläktade näringsgrenar.
Olycksfallslagen gäller dessutom även skogsavverkning,
boktryckeriverksamhet, flottning, lastning eller lossning av varor, järnvägs- och
spårvägstrafik, byggnadsverksamhet, däri även väg- och
vattenbyggnad inbegripes, utförande av elektriska, av gas-, vatten- och
kloakledningar m. m. I allmänhet torde inom lagens tillämplighetsområde
ha dragits de flesta slag av verksamhet, som äro förenade med någon
grad av farlighet. Ett undantag har likväl gjorts, och det gäller
jordbruket. Då likväl här ofta föreligger lika stort behov av skydd
och försäkring mot olycksfall som inom många andra skyddade
yrken, så torde detta undantag vara en brist hos lagen, som
visserligen förefinnes hos alla våra arbetarlagar, men som helt visst en
kommande lagstiftning nödgas gottgöra. Härvid torde även hänsyn
böra tagas till sjöfolkets (fiskares1 och sjömäns) behov av försäkring
mot olycksfall, för vilka denna klass måhända är mer utsatt än de
flesta andra.

1 Ett förslag till lag om olycksfallsförsäkring för fiskare är förelagt 1908
ärs riksdag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sochandbok/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free