Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarlagstiftning, svensk, av fil. kand. M. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klasser, i vilka de försäkrade indelats. Den högsta pensionen kunde
bli 320 kronor.
Förslaget avslogs av 1895 års riksdag, men återkom 1898. Man
hade då vidtagit åtskilliga förändringar och sålunda tagit bort ar*
betsgivames bidragsskyldighet, ersatt den med statsmedel samt
uteslutit barnpensioneringen. Nu godkändes förslaget i princip av andra
kammaren, men den första avslog.
Sedan dess har något förslag av denna art ej åter förekommit
som frukten av något offentligt kommittéarbete eller som
riksdags-proposition, men är frågan sedan 1908 föremål för utredning av en
för ändamålet tillsatt ny kommitté.
3. Arbetsavtalet
Vi äga ingen annan lagstiftning rörande arbetsavtalet än de
bestämmelser som inrymmas i 1833 års legostadga. (Om denna, se
art. »Arbetsavtalet»). Denna är emellertid för de flesta arbetsavtals
vidkommande numera föråldrad och saknar egentligen utanför
jordbruket all praktisk betydelse. 1899 tillsattes en kommitté för
revision av legostadgan, men dess förslag ledde ej till någon
regeringsproposition i ämnet. I stället har år 1907 av K. M:t tillsatts en ny
kommitté av arbetare och arbetsgivare för att åvägabringa en
allsidig utredning av arbetsavtalslagstiftningens vidsträckta och
svårlösta, men ytterst viktiga problem.
Av de frågor, som på detta område redan nu trängt i
förgrunden, är
föreningsrätten
en. Vår lagstiftning har intet stadgande som tryggar eller
kring-skär denna — den förmodas vara en självklar rätt, stödd på en
paragraf i regeringsformen. År 1904 väcktes i riksdagen en motion i
syfte att få föreningsrätten uttryckligen erkänd, men den ledde ej
till något resultat.
Däremot äga vi sedan 1899 en lagbestämmelse, som kan anses
riktad mot
strejkrätten.
Det är den s. k. Åkarpslagen, vilken genom ett tillägg till en
straff-lagsparagraf (Kap. 15, § 22) stadgar straffarbete av intill två år för
den, som försöker »tvinga någon till deltagande i arbetsinställelse
eller hindra någon att återgå till arbete eller att övertaga erbjudet
arbete.»
Även problemet om s. k.
allmänfarliga strejkers
awåijande har hos oss föranlett ett i k. proposition framställt
lagförslag. År 1905 föreslog man nämligen riksdagen sådant tillägg till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
