Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetstidens begränsning av fil. kand. M. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling. Österrike och Schweiz ha en generell normalarbetsdag. I
England och Tyskland åter förordas allmänt en metod, som
visserligen använder lagen, men ej för att införa en skematisk
normalarbetsdag, utan för att söka anpassa den efter olika krav med
hänsyn till de skilda förvärvsgrenarnas olikartade karaktär samt inom
industrien till skillnaden mellan enstaka grenars ekonomiska läge.
En annan sida av detta problem är frågan om
normalarbetsdagens rätta timantal. Det är ju ännu ett ganska stort steg mellan
åttatimmarsdagen på det socialdemokratiska programmet och de tio
timmar, som f. n. torde vara en genom fri överenskommelse uppnådd
normalarbetsdag inom stora delar av vårt lands industri. I själva
verket föreligger här ett mycket svårt problem, enär man har för
få fasta hållpunkter för bedömandet av den ena eller andra
timsiff-rans värde. Det enda påtagliga argument man hittills äger skulle
väl vara hälsosynpunktens. I de fall, där det kan bevisas, att ett
yrke tar nerv- eller kroppskrafter eller bådadera i anspråk till en
sådan grad, att ett visst, bestämt timtal kan fastslås som maximum
för daglig sysselsättning i yrket, där synes tillräcklig anledning
föreligga att också kräva begränsning till det angivna timtalet. Dylika
synpunkter äro ju av utomordentlig betydelse vid reglerande av
kvinnors och minderårigas arbete, och äro det icke mindre, när det
gäller de vuxna männen. Sålunda börjar man exempelvis ällmänt
från läkares och yrkesinspektörers sida — från auktoritativt håll
således — att framhålla hurusom åttatimmarsdagen för vissa slag
av gruvarbetare vore fysiologiskt väl motiverad. De tyska
yrkes-inspektörerna föreslogo 1897 en av hälsosynpunkter betingad
normalarbetsdag om 8 timmar för 21 industrigrenar, under det de an*
sågo 10 industrier böra förkorta sin arbetstid till 6 eller 5 timmar.
Men denna synpunkt kan ej göras till den allenahärskande.
Den undandrar sig för övrigt ofta all värdering av någorlunda
tillförlitligt slag. Vad det i sista hand kommer an på är, såsom en
tysk forskare betonar, den frågan, huruvida t. ex. åtta timmars
daglig användning av de mänskliga arbetskrafterna är tillräcklig för att
tillfredsställa ett folks behov, under förutsättning av en viss ekonomisk
och teknisk ståndpunkt, samt vissa givna produktionsmöjligheter. Men
alla dessa förutsättningar stå i växelverkan med varandra och äro
dessutom underkastade ständiga förändringar. Den betydelsefullaste
utvecklingsmöjligheten besitter tekniken. Yid sidån av den mänskliga
arbetskraftens intensifiering ligger i denna omständighet källan till
det faktum att produktionen, trots arbetstidens förkortning, ej
förminskas. Här ha vi ock att söka en viktig förutsättning för, att det kan
komma en tid, då teknikens utveckling mer allmänt gör även 10-tim*
marsdagen för nerv- och muskeltröttande, så att en begränsning av den
dagliga arbetstiden till 9 eller 8 timmar göres fysiologiskt nödvändig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
