Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brott och straff av professor Frey Svenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hit kunna räknas sådana som äro under tjugo år — att vid
behandlingen av brottsligheten uppfostringsprincipema komma till
användning. Straffmyndighetsåldern bör sättas till högst sexton år —
i Sverige är den numera femton år. Brottslingar under denna ålder
ha ingenting med domstolarna att göra utan omhändertagas av
särskilda myndigheter — i Sverige barnavårdsnämnden. De
minderåriga förbrytarna — i Sverige mellan femton till aderton år; borde
vara sexton till tjugo år — böra lagföras inför särskilda domstolar
liknande de amerikanska barndomstolarna, och straffpåföljden bör i
de allra flesta fall, där icke villkorlig dom med övervakning kan
följa, bli uppfostran i särskilda statsuppfostringsanstalter.
De sinnessjuka förbrytarna få på inga villkor blandas med de
övriga, de böra omedelbart komma under särskild behandling, och
vaije rannsakningsfånge bör därför av fängelseläkaren till
sinnesbeskaffenheten undersökas. De, som under strafftiden bli sinnessjuka,
böra under denna tid behandlas på sinnessjukanstalter vid fängelserna,
de övriga på hospitalen, som skola ha fasta avdelningar för farliga
sjuka.
Det är naturligtvis av mycket stor vikt, att samhället tar sig
särskilt an dem som kommit ut från fängelserna och lättar
tillvarokampen för dem. Ärestraffet »förlust av medborgerligt förtroende»,
som är ett det hårdaste och mest irrationella straff, bör helt och hållet
försvinna, och arbete bör beredas de frigivna i statsarbetsanstalter,
vid vilka arbetslösa även må kunna vinna arbete, liksom också de
som skola arbeta av böter. Det faller av sig själv, att ingen yttre
skillnad bör finnas mellan dessa kategorier, deras föregående bör
vara alldeles glömt och deras kommande och gående frivilligt.
Det är klart att en sådan ordning som den nyss antydda
förutsätter i viss mån en annan utbildning av juristerna.
Kriminalantropologi och kriminalsociologi samt fångvårdspsykologi komma
att bli en huvudsakligare del i deras straffrättsliga uppfostran än
nu, likaså fordrar tillräknelighetsläran ett mera ingående studium.
Men framför allt behöva fångvårdsmännen en speciell och noggrann
utbildning genom en särskild utbildningskurs med examen, det blir
ju på dem som det förnämsta arbetet på den brottsliges upprättande
kommer att läggas.
Den svenska strafflagstiftningen är nu tämligen långt ifrån
dessa här uttryckta önskemål. Straffreformerna här ha gått dels i
en humaniserande och dels i en avskräckande riktning.
Straffmyndighetsåldern har höjts till femton år, för de minderåriga förbrytarne
(femton — aderton år) har införts möjlighet till tvångsuppfostran,
som kan ersätta ett straff bestående i böter eller fängelse i sex
månader enligt lag av 27 juni 1902, som trädde i kraft den 1 jan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
