Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigvård, kommunal, av redaktör G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinnessjuka. En del fattiggårdar hava också mer eller mindre
tillfredsställande sinnessjukavdelningar.
I flera lån finnas sinnessjukavdelningar vid länslasaretten, men
vården vid dessa har blott karaktär av ett provisorium. Vad som
kräves är att inom vaije län anordnas länsanstalter för kroniskt
sjuka, varest först och främst de sinnessjuke kunna erhålla vård,
för vilka kostnaden bestrides av vederbörande kommuner och
stat. En utredning av denna fråga lämnas i skriften Från roten
till landstingsområdet. »Fattigvård och folkförsäkring» (06 pris 0,ss).
En kortfattad handledning vid sinnessjukas vård lämnas i G. Schuld•
heis Råd och anvisningar rörande vården om sinnessjuka i hem och
å försöijningsinrättningar. (Pris 30 öre).
Även för vården av övriga kroniskt sjuka äro länsanstalter att
anbefalla. Två sådana ha ock kommit till stånd, ehuru på privat
väg, nämligen Södermanlands läns sjukhem i Flen och Östergötlands
sjukhem i närheten av Linköping, valjämte sådana finnas i
Skaraborgs och Kronobergs län. Erfarenheterna från dessa anstalter äro
i hög grad tillfredsställande och de mana till uppförande av
liknande inrättningar inom alla våra län. (Rörande tuberkulosvården se
under Socialhygien).
Av egentliga fattigvårdsanstalter äro fattigstugorna de
vanligaste, uppgående till inemot 3,000. De avse att bereda nödställda
personer tak över huvudet och ha ofta lämnats i arv till
fattigvården efter avlidne fattiga som erhållit understöd. Om faran med
dessa se ovan. Fattighusen äro av mycket olika slag. I regel stå
de ej under någon föreståndares ledning och gemensam matlagning
för de där intagna förekommer ej. Nästan undantagslöst råder i
dessa fattighus stor oordning och osnygghet och mångenstädes äro
de riktiga moraliska pesthärdar, till vilka allehanda vandrande
slödder församlas. Där skolad föreståndare är anställd och
gemensam matlagning är införd, äro förhållandena bättre; dock kvarstår
olämpligheten av att i dessa anstalter intet ordnat arbete
förekommer. såvida ej anstalten uteslutande är avsedd att tjäna till sjukhus.
Arbete kan däremot beredas i fattiggårdarne, vilka i regel äro
förenade med jordbruk, för vars skötande de fattiga i mån av
förmåga anlitas. Fördelame av fattiggårdars inrättande framträda allt
tydligare och allt flera kommuner skaffa sig sådana. Medan sålunda
1896 antalet fattiggårdar blott var 13, uppgick detsamma 1904 till
360, rymmande 20,190 personer. Erfarenheten ger vid handen, att
de fattiga i regel ha det bättre å dessa än när de understödjas i
sina hem eller utackorderas; vidare bereda dessa anstalter
möjligheten att hålla arbetsskygga understödstagare till arbete,
varigenom en gräns sättes för obefogade anspråk på underhåll av kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
