Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lösdriveriets bekämpande av redaktör G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbjuda varor eller driva annat slags geschäft. Genom sitt
kringströvande liv bli de vårdslösa och ofta ej så nogräknade på medlen.
Vad de icke få, pocka de sig till medelst hotelser eller helt enkelt
taga. De utgöra en ständig plåga för landsbygdens idoga
befolkning, som genom dem utsättes för icke allenast kostnader utan Även
för våldsdåd, såsom mordbrand och våldtäkt.
Den senare gruppen — »poliskundema* — har genom lagens
avfattning kommit att omsluta en mycket växlande skara individer,
av vilka säkerligen många borde behandlas enligt andra
bestämmelser än lösdrivarlagens; särskilt gäller detta de prostituerade
kvinnorna och alkoholisterna, vilka senare borde interneras å
vårdanstalter i stället för att dömas till tvångsarbete. Även för de förra
har tvångsarbete visat sig resultatlöst, i många fall skadligt. Om
önskvärda åtgärder för denna kategori se avd.: »Osedlighetens
bekämpande». Då endast de medellösa lättingarne kunna behandlas
enligt lösdrivarlagen, uppstår icke sällan godtycklighet och
orättvisa vid lagens tillämpning.
Den som blivit häktad som lösdrivare skall förhöras inför
kronofogde, länsman eller stadsfiskal. Visar det sig att lösdriveri
varit förhanden, skall varning meddelas, vilken senare genom
länsstyrelsen kungöres för rikets polismyndigheter. Upprepas
lösdriveriet inom 2 år kan länsstyrelsen ådötna tvångsarbete från 1 månad
till ett år; under vissa omständigheter kan tiden utsträckas till, 3
år. Tvångsarbete kan även ådömas med stöd av gällande
fattig-vårdsförordning, t. ex. på grund av bettlande eller vägran att lyda
fattigvårdsstyrelsens föreskrifter. Denna utväg användes dock sällan
av fattigvårdsmyndighetema, vilka stå nästan maktlösa gentemot
de s. k. försumliga försörjarne på grund av de tidsödande och
besvärliga formaliteterna.
Tillsynen över lösdrivare tillkommer krono- och polisbetjänte
samt särskilda av kommunerna utsedda tillsyningsmän. En stor del
kommuner underlåta emellertid att vidtaga någon åtgärd i detta
avseende, varemot länsstyrelsen mångenstädes tillsätter poliser. På
vederbörande länsstyrelsers vakenhet och handlingskraft beror i icke
oväsentlig grad om lösdriveriet är i till- eller avtagande i respektive
landsdelar.
Anstalter f$r lösdrivare.
De anstalter som finnas för behandling av lösdrivare kunna
uppdelas i två grupper: tvångsarbetsanstalter samt hem, vilka äro
grundade på frivillighetssystemet.
De förra äro uppförda och ledas av stat eller kommun, och
lösdrivarne dömas dit för viss tid samt kvarhållas med våld. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
