Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lösdriveriets bekämpande av redaktör G. H. von Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en längre tids väl övervakad, systematisk behandling av de frigivna
fångarne. För att understödja frigivna fångar, vilka, lämnade utan
bistånd, i stort omfång rekrytera lösdrivarskaran, verkar dels
Centralföreningen till stöd för frigivna och dels skydds- eller
fång-vårdsföreningar i varje län. Verksamheten på detta område är
dock hittills jämförelsevis obetydlig. Förslag föreligger emellertid
att i sydsverige få en anstalt till stånd för frigivna fångar och i
Norrland har kommister Hammar i Vemdalen verkat för
åstadkommande av ett motsvarande räddningshem. Vid allm. Svenska
Prästföreningens konferens 1907 diskuterades denna fråga, och antagligt
är att föreningens »sociala utskott» (adr. sekreteraren, slottspastor
Wirén, Malmö) kommer att föra fram denna fråga till ytterligare
åtgärders vidtagande.
Om i Sverige sålunda ännu mycket litet åtgjorts i detta
avseende har utlandet däremot att framvisa en massa olika slags
inrättningar. Sålunda finnas i Tyskland, där sedan gammalt
lands-9trykeriet haft större proportioner än i andra länder, dels s. k.
förplågnadsstationer, dels arbetarekolonier. De förra avse att
lämna vandrarne bostad och föda sedan ett visst uppgivet arbete
utförts. Om sådana funnes på kort avstånd från varandra och
framför allt vid de stora stråkvägame skulle allmänheten icke besväras
med tiggeri utan blott behöva hänvisa vandrarne till stationerna.
»Stationssystemet*, som en tid varit på förfall, har nu blivit,
reformerat; särskilt har detta skett i Westfalen, där man förändrat
stationerna till en slags »vandrareverkstäder» och ställt dem i
förbindelse med arbetsförmedling. År 1907 blev hela denna sak ordnad
i Preussen genom lagstiftning, varmed man tillika strängt fastslog,
att avsikten var att tjäna de arbetsvilliga, ocli att staten utan
förbindelse med fattigvården vore skyldig lämna de oförskylt
arbetslösa hjälp.
Arbetarekolonierna, vilka i Tyskland uppgå till ett 30-tal med
plats för omkring 4,000 personer, avse att taga hand om nedbrutna
och arbetslösa vandrare och söka skaffa dem nya
försörjningsmöjligheter. De flesta arbetarekolonier äro baserade på jordbruk,
framförallt uppodling av mark, och kolonisterna förbinda sig att
stanna en viss tid å anstalten. Genom vänlig behandling och
religiös påverkan lyckas man ock återupprätta mången förfallen
individ, men det saknas icke kritik över kolonierna som
förbättrings-anstalter. En av de bästa, kolonien Hoffnungstal utanför Berlin, är
grundlagd av pastor v. Bodelschwingh, vilken är hela denna rörelses
ledare i Tyskland.
Även i Holland, England och Schweiz har ett intresserat
arbete på detta område utförts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
