Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan, dess sociala sida av byråchefen E. Kinberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt norrlandskommitténs utredning hade trävaruindustrien
år 1900 under sin besittning 42 l/g % av böndernas jord i de tre
sydligare norrländska länen, 31 % av samma jord i Kopparbergs
län och 25 % i de två nordligaste, utgörande inalles 17,000
fastigheter. 1 de två sistnämnda länen innehades därjämte
skogsav-verkningsrätt på böndernas hemman, och ehuru det av denna
anledning ditintills fått anstå med vidare hemmansköp, hava sådana
däremot bedrivits i stor utsträckning under tiden efter år 1900. Så
har ock skett i övriga län. Den nordsvenska jordens fördelning har
sålunda undergått väsentliga förändringar. Före 1800-talets mitt
ägdes jorden i regel av bönderna eller den jordbrukande klassen.
Nu däremot efter det nya seklets första femårsperiod har med all
säkerhet nära hälften blivit bolagsbesittningar, åtminstone i de flesta
länen. Antalet av de fastigheter, varifrån den jordbrukande klassen
tillförene hämtat sin bärgning men som nu övergått till bolag, torde
uppgå till omkring 20,000.
Vid bedömande av det förfång för den jordbrukande
befolkningen, som genom denna jordförflyttning uppkommit, bör man taga
i betraktande att denna befolkning undandragits ej allenast jordens
nuvarande brukningsdelar utan även den förökning däri, som i
händelse fastigheten ej övergått till bolag, skulle genom
hemmans-klyvningar och andra flyttningar med tiden allt mer ägt rum. På
dessa fastigheter kommer nu i stället att icke blott uppstå ett
osjälvständigt arrendatorstånd, utan även brukningsdelarnes antal att
minskas genom den sammanslagning av dylika, som bolagen av
olika anledningar ofta företaga. För den sig ökande befolkningen
är denna jord för framtiden otillgänglig. Ty de smulor, som därav
falla vid bolagshemmanens ägostyckningar, kunna knappast tagas
med i räkningen.
Man säger ofta, att de bönder, som sälja sina hemman till
bolag, köpa sig bättre hemman i nedre landet. Ja, det är en och
annan, men icke medför detta någon nytta för det allmänna, ty
säljaren tränges ju i stället ut ur bondeståndet. Några emigrera
till Amerika och använda hemmanets salusumma till resekostnad
m. m. Ej heller detta kan vara i landets allmänna intresse att
förlora en arbetskraft, som väl behöves här hemma. En del bli
lanthandlare eller affärsmän. Erfarenheten har visat att få av dem
reda sig. Inom kort komma de på obestånd, obekanta med och
utan insikter i affärslivet som de äro.
Att bolagsväldet utövar inflytande på det kommunala livet
torde ligga för öppen dag. Bolagens arrendatorer ha ofta icke
anmälts till mantalslängdema och sakna därför den kommunala
rösträtt, som eljest skulle tillkomma dem. För bolagens fastigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
