- Project Runeberg -  Sockerpullor och Pepparkorn /
6

(1907) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jesper hos häradsdomarens midt emot. Föröfrigt voro
de ju bekanta »från barnaben», hade gått i skola
samman, plockat ax ihop på storgubbarnas afmejade
sädesfält och läst sig fram på samma gång.

Alla trodde, att där fanns någon slags klockarekärlek
dem emellan, fast den då inte syntes, vare sig
i ord, åthäfvor eller gärningar. Men det finns ju som
gamle klockaren sa – folk som kan dölja både
kärlek och procenteri – hårolja är svårare, sa han.

Nu hade Jesper emellertid många gånger sagt
sin mening till Helena, när de voro riktigt för sig
själfva. Alltid hade det slutat på samma sätt, och
denna kväll beslöt han, att nu skulle det för hans
del vara slut med frågorna i den vägen. Men han
kände sig mycket nedslagen, när han gick in och kröp
till kojs i sin kammare, nätt och jämnt så stor, att en
människa kunde vända sig där. Hvad är all dans
den vackraste sommarkväll, när en inte har något
för att en håller af en människa så, att man kunde
vilja dö för henne? Det förstås, att helst ville man
ju lefva för och ihop med henne. Men när hon inte
kan ge ett ordentligt svar – –

Inte var det just mycket med Helenas humör
heller, sedan hon och Jesper hade skilts åt. Hon
kom å ena sidan ihåg sin moders pinos historia och
gummans många förmaningar, att dottern aldrig skulle
göra sig till skotrasa för en karl. Hennes sista ord
hade ju varit: »Om du är så enfaldig och tror på
någon och tar honom och han gör dig olycklig – och
det gör han – så vänder jag mig i grafven!» Inte
skulle gamla mor behöfva störas i sin griftero för den
sakens skull!

Men å andra sidan hade det sina sidor att tjäna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sockerpu/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free