Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Röd och flämtande efter dansen — det riktigt
ångade af henne.
Han trugade i henne ett glas saft och tog själf
ett glas punsch. Och så sutto de där. Det lade sig
med ens den där underliga stämningen öfver dem,
som så ofta griper oss en sommarnatt. Allt gammalt
färglöst är som förgånget, framtiden synes rosenfärgad
men lika fjärran som den morgonrodnad, hvilken redan
kan skymtas i öster. Man tycker det är så härligt
att lefva, att man ovillkorligen måste tänka på döden
— bara för att med tanken och drömmen mäta, hur
mycket af lifvets glädje man skall kunna hinna att
förvärfva, innan liemannen kommer.
— Du, Emil! sa Selma om en stund tveksamt.
— Nå?
— Du, som har satt ihop så många verser om
hvar tös och hvar katt — höll jag på att säga —
fast jag aldrig fått några, har du inte någon gång
skrifvit några kärleksverser?
— Nej, du Selma. Det har jag inte. Men jag
tror nästan att jag skulle kunna skrifva några i kväll.
— Tror du?
— Ja, om jag får skrifva dem till dig — på riktigt
rena, rama allvaret.
— Försök då! sade hon tyst och blidt.
— Men då vill jag ha en kyss för dem.
— Fy, nu är det slut med glädjen. Du, som
har fått kyssar af hvarenda tös i hela häradet för
dina verser. Det måtte vara gammalt för dig, och
när du skulle skrifva på allvar, som du sa — — —
— Aldrig i lifvet har jag kysst dig.
— Nej, det har du inte.
— Just därför skulle det vara spritter nytt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
