- Project Runeberg -  Sockerpullor och Pepparkorn /
41

(1907) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Därför var hon blek.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en grundlig lur på gillet. Alltså lade jag mig till ro
på dynan och slöt ögonen, men jag hörde hvartenda
ord, de sade. Och jag tror, att om jag så blefve
hundra år, skulle de aldrig gå ur mitt minne.

— Nu ska du öppna ditt hjärta! sa mor. Litet
har jag ju reda på, jag som alla andra gamla, och
lite har jag gissat mig till. Du vet, att hvad du säger
kommer inte längre. Du ser så dålig och blek ut
i dag, att till och med pojken såg det och sade det i
örat på mig. Tala nu! Får du inte luft, så kan du
dö af det.

— Så du pratar! Inte dör en, för det en är
olycklig! Då skulle jag vara död för länge, länge
se’n. Nej, är en riktigt eländig och förkrossad, så
lefver man minsann nog. Men i alla fall tror jag att
det skall lätta en smula att få tala lite om gamla
tider med en gammal trogen vän. Ta dig nu en kopp
till! Har pysen somnat?

— Den sofver som en stock, så fort han kommit
omkull.

— Ja, inte trodde jag väl i många år att jag
skulle lefva den dag, jag skulle följa honom till grafven.
Och ändå ha de myllat ner honom i dag. Vi
hade växt upp samman och varit nästan som två syskon.
Hans far och min far hade kommit öfverens att
vi skulle bli ett par en gång, och det hade jag hört
se’n jag var liten. Och var han ena dagen inne hos
oss och lekte med mig och smorde sig med honung,
som han var så galen i, så var jag andra dagen inne
hos dem och åt gåsflott — det var min förtjusning.

Esbjörn talte också många gånger om det där att
vi skulle bli ett, både under skoltiden och lästiden
och sedan. Det var det käraste jag kunde höra —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:08:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sockerpu/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free