- Project Runeberg -  Sockerpullor och Pepparkorn /
42

(1907) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Därför var hon blek.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingen kan tänka eller förstå, hur kär jag höll honom:
Han var ju grann som en solskensdag, stor och härdabred
och väldig som en klippa, öm om alla, folk som
kräk, och alltid glad och munter. Aldrig där hördes
nå’nting ondt om honom: inte en gång byns värsta
sladdermaskor nändes tugga på honom.

Så skulle han ut och exera. Det var ju alltid
mästerprofvet för en hygglig pojke förr i tiden och
blir väl så i alla tider. Det var inte heller just så
många, som bestodo det med heder: de flesta voro ju
fulla och galna, när de skulle rycka in — det skulle
vara karlavändt, förstås, och det var så allmänt, så
ingen fäste sig vidare vid det. Värre var det, när de
kommo hem; då hade de alla möjliga ovanor, tuggade
tobak och svuro och voro råa i mun. Det var som
de varit i helvetet de fjorton darna, och det kunde
dra hela år, innan de blefvo hyggliga igen. Somliga
fingo knäcken för hela sin tid. Den exercisen har tagit
hut och hederskänsla af många bra pojkar.

Men Esbjörn stod sig — inte ett ondt ord hördes
om honom. Jag var så stolt — han var ju mig
ämnad och skulle nog bli min. Jag tänkte på honom
om dagarna och drömde om honom på nätterna.

Så kom han hem, och vi träffades som vanligt.
Ibland när vi voro ensamma något ögonblick, kunde
han ta mig om lifvet, trycka mig tätt intill sig och
kyssa mig. Åh, jag tyckte hjärtat ville sprängas så
glad som jag var. Jag gick bara och längtade efter
att vi skulle gifta oss — vi hade ju ingenting att
vänta på precis, någon af oss.

Så kom midsommarafton.

Han var hemma hos oss och hade just suttit och
talt riktigt med mor. Hans far skulle flytta in i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sockerpu/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free