- Project Runeberg -  Sockerpullor och Pepparkorn /
54

(1907) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En pojke för sig.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brås på henne. Den yngsta, Ingrid, är som en ros
och en lilja i Saron. Och hon dansade lätt som en
solstråle på ett löfverk; det var en lust och glädje
att se henne och Harald svinga om.

När så det skulle dukas i salen, spridde sig ungdomen
i rummen, och där blef ett bunkalag här och
ett annat där. Inne där prostinnan och hennes döttrar
och klockarens Amalia och kyrkovärdens flickor
och jag och några andra bastanta gummor hade trängt
ihop oss, kommo vi att prata om nymodiga påfund
och sådant. Alla de gamla och prostens flickor isynnerhet
voro öfverens om att det var en styggelse när
flickor åkte på velociped. En karl — det kunde gå
an men en flicka — usch då!

Men Ingrid bara skrattade.

— Jag har kommit hit på velociped i dag, sa
hon. Om farmor skulle få plats på vagnen, skulle
jag, som är yngst, antingen sprungit bakefter eller
blifvit hemma, om jag inte satt mig upp på mitt
»rockahjul». Den sommaren, jag gick på folkhögskolan,
for jag hvarenda dag fram och tillbaka på hjulhästen.
Hvarför skulle inte en kvinna kunna spara
tiden och spara sina ben, om hon kan?

Prostinnan, som är snäll och rar på alla vis, hör
ändå till den gamla tiden. Hon såg på Ingrid och
vaggade allvarligt med sitt hvita hufvud.

— Inte skulle en flicka, på den tiden jag var
ung, velat sitta och visa sina strumpor för hvar enda
själ, som strök landsvägen fram, sa hon.

— Ja, är där någon, som är så blyg, att han
inte törs låtsas om, att han vet hur många ben ett
fruntimmer har eller inte för sin själafrid kan se att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:08:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sockerpu/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free