Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
»Kommitterade anse sig likväl icke böra i detta hänseende
framställa något annat förslag, än att åt fattigvårdsnämnden bör
uppdragas att söka genom samverkan med den enskilda offervilligheten
bringa till stånd en eller flera arbetsförmedlingsanstalter med de
uppgifter, hvilka här ofvan angifvits, samt att dessa anstalter böra af
kommunen i ekonomiskt hänseende understödjas.»
Härvid stannade det.
Vid sistlidne riksdag väckte undertecknad en motion (II
kammaren N:r 152), hvari hemställdes:
att Riksdagen måtte i skrifvelse till K. Maj:t anhålla, det K.
Maj:t täcktes’ låta utreda, huru arbetsanvisningen efter våra
förhållanden bäst bör ordnas, uppmuntra till de initiativ, som af denna
utredning kunna föranledas, och till Riksdagen inkomma med de
framställningar till frågans utveckling, som häraf kunna påkallas.
Andra kammarens tillfälliga utskott n:r 3 fick den kanske väl
vidlyftiga motionen till behandling. I sitt utlåtande N:r 18 stannade
utskottet, efter omsorgsfull pröfning af motionen, vid att tillstyrka
förslaget, sammanfattande sin uppfattning sålunda:
såsom utskottet sökt visa, det måste anses ligga i statens
intresse att i hvad på den ankommer förebygga den samhäUsfara, som
arbetslöshet innebär, då genom lämpligen organiserade och på därtill
villiga kommuners initiativ upprättade arbetsförmedlingsanstalter,
arbetsförmedlingen bäst synes kunna ske, i det att användning af befintlig
arbetskraft i vidsträcktaste grad derigenom kan vinnas samt en onödig
eller alltför stark tillströmning af arbetskraft till industrien och
städerna förekommas, då dylika anstalter torde bidraga till utjämnande
af stridigheter mellan arbetsgifvare och arbetare, samt då slutligen
staten genom dylika anstalters verksamhet kan erhålla ett synnerligen
viktigt materiel till den för arbetarefrågan belysande och för
densam-’ ma betydelsefulla arbetarestatistiken, får utskottet med anledning af
förevarande motion hemställa,
att Andra kammaren ville för sin del besluta, det Riksdagen
måtte i skrifvelse till K. Maj:t anhålla, att K. Maj:t täcktes låta
utreda, huru vida och i hvad mån staten må anses böra befordra
inrättandet af kommunala arbetsförmedlingsanstalter samt främja deras
verksamhet och därefter för Riksdagen framlägga det förslag, som af
utredningen kan föranledas.
Fyra af utskottets medlemmar — samtliga
landtmannarepresen-tanter — hade reserverat sig.
Kammaren afslog med 66 röster mot 63 utskottets hemställan.
Orsaken till denna utgång torde närmast vara att söka däri, att
frågan var främmande för de fleste. Reservanterna menade, dels att
det ej finnes något behof af offentliga arbetsförmedlingsanstalter i vårt
land, utan att de privata kontoren vore fullt tillräckliga och lämpliga,
dels att det här vore fråga om stora och dyrbara embetsverk, som
skulle komma att betunga, utan motsvarande nytta, kommuner och staten.
Låt oss därför se hur denna angelägenhet ordnats i de länder,
där man samlat erfarenhet. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
