Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Från utlandets sociala kongresser.
af Fernando Linderberg
(ledare af »det sociale sekretariat och bibliotek i kjöbenhavn.»)
Under det sista halfåret har hållits ett stort antal sociala kongresser. Genom
att följa deras arbete kan man få en god öfverblick öfver de strömningar som
känneteckna utlandets sociala rörelser; vi skola därför meddela några intryck från några
sociala kongresser, nämligen de tyska socialdemokraternas kongress i Mainz, den
engelska fackföreningskongressen i Huddersfield, den internationella socialist- och
arbetarekongressen i Paris samt den å samma plats hållna kongressen för främjande
af internationell social lagstiftning.
Socialdemokraterna i Tyskland
voro samlade till kongress d. 16—21 september. Med rätta anses Tysklands
socialdemokratiska parti vara det ledande och tongifvande bland alla länders
socialdemokrater; det kan därför vara af intresse att följa detta partis utveckling. Ett exempel
kan belysa denna.
De röstberättigade till preussiska landtdagen delas i 3 grupper efter inkomsterna;
härigenom komma de rike att behärska valen, och socialdemokraterna kunna ej
ensamma välja sina egna kandidater. Enligt den äldre uppfattningen var samarbete
med andra partier vid valen förbjudet. 1893 partikongress beslöt också, att det
skulle vara én hvar socialdemokrats plikt att afhålla sig från att deltaga i
landtdags-valen. Denna uppfattning, som bl, a. lifligt understöddes af Aug. Bebel, medförde
det resultat, att framstegsmännen föllo igenom och de reaktionära elementen blefvo
de förhärskande i landtdagen. Hur farligt detta var framgick sommaren 1897.
geringen hade framlagt ett förslag till inskränkning i föreningsrätten; då detta i
riksdagen förkastades, vände sig regeringen till landtdagen; här blef det visserligen
också förkastadt, men blott med 4 rösters öfvervikt. En del socialdemokrater böljade
då få upp ögonen för betydelsen af att få in frisinnade män i landtdagen, afven 0111
<le ej voro socialdemokrater. På Hamburgkongressen s. å framställdes också förslag
att upphäfva förbudet.
Detta bekämpades emellertid af den gamle Liebknecht, och något bestämdt
beslut fattades ej. Frågan diskuterades sedan lifligt vid 1898 och 1899 års
kongresser, och vid Mainz-kongressen d. å. upphäfdes beslutet, samt kongressen uttalade
<iet som en plikt för hvarje socialdemokrat att deltaga i alla landtdagsval. Den
ifri-gaste förkämpen för detta beslut var Aug. Bebel*
Efter 1898 års val skref Bebel: »Nästa gång gå socialdemokraterna samlade
till valurnan». Därpå svarade Liebknecht: »Nästa gång gå socialdemokraterna icke
alls till valurnan». Nu har Bebel fått rätt. De båda yttrandena äro betecknande
för de krafter som känneteckna de tyska socialdeinökraterna. Liebknecht,
barrikad-hjälten från 1848, kallades med rätta revolutionens soldat. Hans tid är förbi.
Bebels ståndpunkt pekar däremot tydligt mot evolutionen, i motsats till revolutionen,
och bakom sig har han en stor skara ännu mer praktiska män, såsom David, Auer,
samt framförallt v. Vollmar.
Med afseende på utrikespolitiken var hela kongressen enig om att fördöma
regeringens tillvägagångssätt. Socialdemokraterna, liksom andra, veta att det tyska
folket ökas med omkring en million människor årligen. Tyskland måste därför i
ständigt större utsträckning importera lifsmedel från andra länder. Mycket tyder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
