- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1901 /
15

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vår vän Covey har följt tämligen långsamt och ointresseradt efter mig ned på gården.
Men som han får syn på flickan tar han de sista trappstegen i ett enda språng, och
med utropet: »Kors, det ä’ ju en kamrat, vet jag!» fäller han sjömannen till marken
med ett enda knytnäfslag, så snabbt, så säkert, att denne ligger där sanslös och
släpper knifven, som Covey helt lugnt stoppar på sig, i det han drar den fallne
afsides och lägger honom mot väggen för att komma till sig igen.

Ett Babel af röster berättar om hvarandra huru det tillgått. Alltid ä’ det
också ungar på den där trappan, och alltid blir det, så länge di lämnar porten på
glänt och inte sätter dit ljus; ja, sjömannen hade stupat ikull på det sofvande barnet
och sparkat och slagit det i förargelsen, gång på gång, värre och värre, och så.
kommer blomsterflickan in och tar det i försvar och slår till sjömannen, och han
drar knifven, och den »slamsiga» kvinnan till att skrika på mord — ja, resten
vet man.

— Min unge?! utropar blomsterflickan häftigt. Visst inte min unge! Består
mej inte med nå’nting sån’t, ska’ ni tro.

— Han ser just inte ut att vara nå’ns unge, säger en annan kvinna, som står och
ser ned på barnet, där det ligger på asfalten. Han ser knappt inte ut att nå’nsin ha
haft nå’n mamma, tycker jag. Svara Calle! hva’ heter du? Sjung ut!

Härvid vänder sig blomsterflickan återigen mot barnet, som håller på att
arrangera sig till sömns än en gång. Stackars unge! Han har en bra nog stor
obetald räkning hos samhället, mänskligheten, Vår Herre, hur man vill uttrycka
det. Han saknar helt enkelt — allt. Inga kläder, och för resten intet kött att
hänga dem på, äfven om han hade några. Om lifvets »agremanger» är inte just
värdt att tala. En skjorta, sönderrifven vid axlarna och ett par byxor, som kunna kallas en
pittoresk ruin, de två plaggen och intet mera. En löjlig liten stumpända af skjortan,
också uti trasor, sticker ut genom byxorna baktill. Han är utan skor, utan mössa,
utan allting i världen. Men flickan får nu syn på att han har blod i ansiktet, och
då vaknar plötsligt hela kvinnan hos henne. Amazonen försvinner i ett ögonblick.
Hon tar upp honom i sina armar, håller honom till sitt bröst, kallar honom »stackars
lilla lammet mitt» och gör försök, tämligen otympliga och tafatta för resten, till att
torka af blodet med hörnet af sitt förkläde. Han gör motstånd. Den starka handen
tyckes göra honom illa, huru välment den är. Hans erfarenhet har visst alltid varit
att människohanden gör ondt. Hon sätter ner honom på marken och springer in
efter vatten att tvätta af såret med. Men när hon kommer tillbaka strax därpå med
vatten och en ofantlig skifva smör och bröd, så är han rakt försvunnen. Han har
smugit sig ut, ut igen i den vida världen, ut igen till gatans härliga frihet. Hvad
som hälst! Blott inga band!

TruStS OCh cirb6tslön6n. De stora sammanslutningarna mellan
handelns och industriens stormän ha måhända varit det mest betecknande för Förenta
staternas sociala utveckling under de senare åren. Dessa sammanslutningar, som
fått namn af ringar eller »trusts,» omfatta många viktiga industrigrenar, såsom
petroleums- och sockerfabrikationen m. m. samt ha äfven börjat omfatta järnvägsdriften.
Då dessa ringar vanligen omfatta alla företag inom en viss bransch —■ sålunda äro
utan konkurrenter — och då de ofta styras enväldigt af en eller annan »kung», är
tydligt att arbetarna måste stå så godt som maktlösa gent emot ett godtyckligt
sänkande af arbetslönen. Tämligen allmänt har också ansetts, att trustbildningen
skulle medföra en sänkning af arbetslönen. Huru härmed i stort förhåller sig, är
svårt att af ett eller annat exempel afgöra, men det torde vara af intresse att taga
del af en nyligen gjord undersökning rörande trusters inverkan på arbetslönen.

Denna som utfördes af arbetsdepartementet omfattade 41 »ringar» af hvilka
dock endast en fjärdedel besvarade de viktigaste frågorna. Veckolönen för samtliga
anställda hade ökats med 12,6 °/0 efter ringbildningen. Störst var löneförhöjningen
för grofarbetarna — omkring 20 %, • mindre för yrkesarbetarna (13 %) och än
mindre för bokhållarna (5 %); förmän och handelsresande hade fått sina löner
nedsatta med resp. 2.7 och 7)4 %i och en del andra biträdens löner hade minskats
med 12 % — Antalet anstälda arbetare och biträden hade ökats efter
trustbildningen med omkring 20 %.

En jämförelse har också gjorts mellan nuvarande löneförmåner hos privata
firmor och trusts, hvaraf framgår att de senare åtminstone ej varit ofördelaktigare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1901/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free