Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Nancy samlade en jur. studerande på 14 dagar de erforderliga
medlen, bildade en förening och hyrde lokal samt förekom på så sätt de
klerikala, som ämnade anordna något liknande i närheten.
Häraf synes, att äfven bland tankearbetarne intresset varit stort
för saken, och att det ofta är af dem, söm första steget tagits för ett
närmande till kroppsarbetarne. Och det gör den högre
undervisningens representanter all heder, att de utan all ersättning velat utbreda
sina kunskaper bland folket. Ej endast läfare vid lycéer i skilda
städer ha stiftat folkuniversitet, utan äfven damer ha bildat sådana;
så t. ex. har föreståndarinnan för en af Lyon’s högre flickskolor stiftat
sällskapet »L’Université Lyonnaise». I själfva Paris räkna
folkuniversiteten bland sina stiftande ledamöter en hel del kända namn :
författarne Anatole France och Lermina, Duclaux — föreståndaren för
Institut Pasteur, Edouard Petit — »Inspecteur général de l’instruction
publique», Cxabriel Seailles — professor vid filosofiska fakulteten,
M:lle Baertschi, lärarinna vid en högre flickskola, m. fl.
I allmänhet äro äfven statens myndigheter gynnsamt stämda mot
denna universitetsutvidgning ; dock ha några af föreläsarne måst göra
verkliga uppoffringar för att kunna fylla sin nya sociala uppgift.
En viktig faktor är också att man fått folkskolorna till
bundsför-vandt, i det att uppropen genom barnen utdelats till föräldrarna.
Folkuniversiteten ha därigenom äfven blifvit en förebild för en del
ungdomsföreningar .
För att få några närmare upplysningar om folkuniversiteten, vände
jag mig vid ett besök förliden sommar i Paris till sekreteraren för
hela rörelsen, M. Charles Guieysse, hvilken lämnade mig många
intressanta upplysningar. Bl. a. „ påpekade han att folkuniversiteten ej
finge bli propaganda-härdar för vissa dogmer, ty då förfelade de sitt
ändamål ; det var det moraliska sambandet man eftersträfvade och
icke trosenheten. I)ärför undvek man i allmänhet att syssla med
politik, hvilket särskildt under valtider kunde ge arbetarne anledning
misstänka att närmandet hade samband med valen.
Det föll sig emellertid så, att just vid det folkuniversitet, till
hvilket jag på M. Guieysse’s inrådan begaf mig, ämnet för aftonen
var : »L’id’ée républicaine », den republikanska idén. Föredrag härom hade
hållits af en af professorerna från la Sorbonne, då vi anlände. Den låga,
illa ventilerade salen där uppe i arbetarekvarteret Bélleville var fullpackad
ai tolk mest arbetaretyper, kraftiga, intelligenta utseenden en hel del af dem,
bra o’ika boulevardernas publik. Talets gåfva är i alla fall gemensam
för üem alla, och arbetarnes uttal och uttrycksätt skilja sig ej mycket
från de bildades. Lätt var det emellertid ej att leda tankarna i rätt
strömfåra, där de under diskussionen ville göra utflykter från själfva
idén till politiska frågor. Professorn och hans vänner vid talarebordet
hade dock en märkvärdig förmåga att lugna sinnena, då olika
tänkande för hårdt höllo på att drabba samman. ’Ofantligt älskvärdt
visade de oss sedan omkring i sitt »U. P.» — till biblioteket,
biljardrummet, nykterhetsrestauranten och det lilla sofrum, där en af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
