Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upprättandet af en sådan statsanstalt motiverades bl. a. därmed,
att ur olika synpunkter betänkligheter mötte mot att hänvisa
arbets-gifvaren till enskilda försäkringsanstalter. »Arbetsgifvaren drabbas,
genom anlitande af enskild anstalt, af bidrag till den vinst och den
förvaltningskostnad, som anstalten måste för sin egen del beräkna,
något som icke syntes vara med billighet öfverensstämmande.
Arbe-tarne kunde i första rummet blifva lidande därigenom att sådan anstalt
blefve insolvent. Därjämte kunde det, såsom erfarenheten visade,
lätt inträffa, att dylika anstalter obehörigen vägrade utgifva ersättning
och således utan skäl föranleda rättegång, något som svårligen kunde
genom åtgärder från statens sida motverkas». Äfven antogs, att om
man finge en statsanstalt, med kostnadsfri förvaltning, premiema
skulle kunna sänkas så, att denna omständighet i förening med den
vunna tryggheten skulle åstadkomma en sådan tillslutning, att man
nästan vunne samma resultat som genom bestämmelsen om obligatorisk
försäkring.
Denna medelväg, som godkändes af andra kammaren, har
upptagits i den kungl. propositionen som rörande denna fråga framlagts
för årets riksdag, däri alltså föreslås inrättandet af en s. k.
riksför-säkringsanstalt.
Bland öfriga ändringar och, såsom man väl kan karakterisera
dem, förbättringar, som vidtagits uti det i år framlagda förslaget är, att
några flera näringar upptagits som ersättningspliktiga, såsom
skogs-afverkningen, tegeltillverkningen och verksamhet som afser att
framställa, öfverföra eller fördela elektrisk kraft, äfvensom drifvande af
gas-och vattenledningsverk.
Såsom en förbättring får äfven framhållas, att i nu föreliggande
förslag järn vägspersonalen bibehålles vid de förmåner som genom
1886 års lag tillagts densamma.
I öfrigt innehåller förslaget ungefär samma bestämmelser som den
vid 1900 års riksdag framlagda propositionen. Nu som då föreslås
ersättningen vid olycksfall som föranleder fullständig invaliditet att
utgå med årlig lifränta af trehundra kronor och vid minskning af
arbetsförmågan i proportion härefter.
Om olycksfallet medför döden, erhålles sextio kronor i
begrafnings-hjälp och enkan tilldelas, så länge hon lefver ogift, en årlig lifränta
af etthundratjugo kronor, hvarjämte för hvarje barn utgår en årlig
lifränta af sextio kronor till dess barnet uppnått femton års ålder, dock
att enkans och barnens sammanlagda lifräntor icke få öfverstiga
trehundra kronor.
Karenstiden eller, som den ock benämnes, väntetiden — den tid
som skall, från olycksfallet räknadt, förflyta innan understöd lämnas
— är nu som i fjol föreslagen till sextio dagar. Den tankegång, som
ledt vederbörande vid sättandet af denna långa väntetid, framgår af
den motivering, som chefen för civildepartementet lämnade vid
framläggande af förra årets förslag. Han yttrar där bl. a.: »Arbetarens
intresse att sorgfälligt söka undvika olycksfall hålles genom ett
stadgande om vänte- eller karenstiden vid makt och faran för liknöjdhet i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
