Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pettersson, hvilka motioner afse att för arbetarne i Malmberget och
Luossavara underlätta anskaffandet af människovärdiga bostäder.
Till motioner afsedda att befordra kroppsarbetarnes bästa måste
äfven räknas n:r 82 af herr Jakob Pettersson, som afser en
förbättring i lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,
äfvensom måhända n:r 6 af herr J. G. Hazén, som begär en
utredning angående åtgärder för främjande af den byggnadskonst som
närmast berör landtmannahem och arbetarebostäder.
Till denna kategori af motioner hör väl äfven n:r 165 af herr
P. Waldenström, om kompetensvillkor för anställning såsom
lokomotivförare, i så måtto, att däri bl. a. efter en behjärtansvärd motivering
yrkas på »bestämd maximitid för lokomotivpersonalen, så att en för
personalen själf skadlig och för den trafikerande allmänheten farlig
öfveransträngning förebygges ».
Som af denna korthuggna redogörelse torde framgå, äro
förslagen ej så få. Det återstår dock att önska, att de i riksdagen må
möta sympati och förståelse, så att de verkligen varda fruktbärande.
Några drag ur arbeterskornas lif.
Upptecknade under samtal med fru Erika Lindqvist.
På hösten 1894 kom jag att göra en hel del besök hos
arbeter skor. Det gällde att i och för en statistisk utredning erhålla
upplysningar om arbetslön, arbetstid o. s. v. Några erfarenheter som jag
då gjorde, torde måhända vara värda att framdragas ur glömskan
och meddelas därför här.
Mången gång blef jag mycket ohöfligt bemött vid mina besök.
Det var så svårt för arbeterskorna att förstå hvad nytta deras
uppgifter kunde ha för allmänheten. Ibland trodde man mig vara en
spion, eller ock frågade man med andan i halsen om jag var socialist,
anarkist eller något dylikt. Kom jag att nämna ordet fackförening,
då blef jag genast en mycket farlig person. Om fackföreningsväsende
och dylikt hade man nämligen en mycket oklar föreställning, hvilket
naturligtvis ej hindrade, att förkastelsedomen var förkrossande. Af
detta vanliga mänskliga fel — att bedöma och afgöra obekanta
saker — lärde jag mig hur svårt det är för kvinnorna att bli
organiserade. Andra svårigheter finnas ju äfven. Icke den minsta torde
vara den vanliga fästmansepidemien, hvilken nu en gång är ett
absolut hinder för alla enighetssträfvanden.
Men för att återgå till besöken, så fordrades det ofta mod att
företaga dem. En gång skulle jag besöka en trikåstickerska, en f. d.
prostituerad, som enligt kamraternas utsago förtjänade blott 3.50 i
veckan. Mitt första intryck af denna kvinna var ej fördelaktigt. Hon
mottog mig med en hemsk, misstänksam blick ur sina mörka ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
