Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det föreföll som om hon tänkte köra ut mig. Då jag emellertid
lugnt omtalade anledningen till mitt besök, blef hon ganska välvillig,
men när jag så skulle gå, bad hon mig »ej komma igen». Denna
kvinna bodde i en korridor som på sin höjd var 2,15 meter lång.
»Rummet» var alldeles mörkt — det fanns intet fönster och hela
möblemanget utgjordes af en säng, två stolar och ett bord.
Vid ett annat tillfälle besökte jag tvänne flickor, som arbetade
på en mössfabrik. Här var det nästan omöjligt att få några
upplysningar, ty flickorna vågade ej tala emedan fadern, som var drucken,
befallde dem att vara tysta och hotade mig med knölpåken, om jag
ej genast lämnade rummet. Det lyckades dock äfven här att lugna
vederbörande genom att tala till de bättre känslorna.
Det är naturligt, att jag under mina besök fick se många mycket
sorgliga bilder ur lifvet — i själfva verket voro de ibland så hemska,
att det nu flera år efteråt, gör mig riktigt ledsen då jag påminner
mig dem. Sämst var det naturligtvis ställdt i de hem, som voro
be-röfvade hustruns och moderns omsorgsfulla ledning.
I dylika hem kunde man ofta få se smutsen triumfera: golfvet
jordigt — ingen tanke på sopning, sängen och sängkläderna svarta
som om de varit upplagsplats för stenkol och ofta inga som hälst
möbler, emedan allt blifvit bortburet till »stampen». Belysta af en
gaslampas fladdrande sken, togo sig dylika hem mycket hemska ut, det var ej
underligt att fabriksflickor, som blifvit inackorderade i dylika hem,
vantrifdes i dem och föredrogo att hålla sig ute om kvällarna och
nätterna på allehanda förlustelser. Dessa smutsens boningar voro
ofta tillhåll för all slags last och moraliskt fördärf. Jag påminner
mig särskildt ett besök som jag gjorde hos en 16-årig flicka, hvilkens mor
var död. Flickan var generad öfver min ankömst — jag kom
tydligen olägligt, men blef dock på begäran insläppt i boningsrummet
som var rätt stort. Här mötte mig en obehaglig syn. Rundt kring
väggarna lågo å smutsiga madrasser 2 män och 2 kvinnor, alla
sofvande. Som jag sedermera fick veta, voro de alla berusade. Om
sprit talade i sanning allt i detta ohyggliga rum. Öfverallt lågo öl
och brännvinsbuteljer vräkta, till och med i sängarna, och
alkoholstanken var sådan, att man knappt kunde andas. Familjefadern var i
■det mest beklagansvärda tillstånd. Han var så där pass halffull, att
han icke visste rätt hvad han sade, men ändock hade ett behof af
att prata. Han hade en slags dunkel föreställning om att han skulle
»vittna», och aldrig har jag varit med om sådana bekännelser som
flöto ur hans mun. Mannen raglade öfver golfvet, sluddrigt pratande
och oupphörligt snusspottande, medan den sextonåriga dottern, blek
och aftärd, ängsligt afvaktade hvad fadern skulle säga. På ett oblygt
sätt blottade han en del ömkliga familjeförhållanden, och när dottern
vid ett tillfälle sökte afbryta honom, ropade han till henne med en
menande blick: »vet du inte min flicka lilla, att du ibland också är
min hustru?» Den scén som nu följde, låter sig ej beskrifvas. Likt
en tiger rusade dottern på fadern, slog honom och brast sedan ut i
en våldsam gråt. Nu vaknade de sofvande kvinnorna, och deras hesa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
