- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1901 /
107

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

föreningen Studenter och Arbetare:
dess arbetssätt oeh ideal.

Det är ett underligt motsatsernas lif vi lefva. Å ena sidan hör
man framhållas, hurusom bokligt vetande alls icke utgör ett folks
lycka, utan att man bör lära barnen i främsta rummet använda sina
händer för att på så sätt utbilda dem till nyttiga medborgare. Å den
andra åter arbetas det för folkupplysning genom folkhögskolor,
folkbibliotek och universitetsutvidgning. Ja, inom alla områden gå de mest
olikartade strömningar genom tiden. Så t. ex. finnas de, som hylla
Nietzsche’s åskådningar med talet om »öfvermänniskan», för hvars
frambringande en hel generation skulle vara till.

Lämna vi också detta Tysklands stora, missriktade snille, Nietzsche,
åt sitt värde, — vi kunna dock ej undgå att finna, hvilken olika syn
på: tingen de flesta af oss i grund och botten ha. Finnes då intet
samband mellan olika tänkande, intet område, där de kunna mötas i
förståelse? Skola vi ständigt stå i harnesk mot hvarandra, ej endast
människa mot människa, utan* klass mot klass, nation mot nation?
Äro vi icke alla delaktiga i den svagares undertryckande af den
star-kale, den ena klassens, den ena nationens uppslukande af den
andra? — Kunde vi blott lära oss den sanna toleransen, som hvarken
imlefattar likgiltighet eller okunnighet, men som är ett värdigt uttryck
af ; aktning för hvar och ens fria individualitet, — då skulle vi helt
säkert kunna hjälpa hvarandra ett godt stycke framåt mot det
fullkomligare lif, till hvilket vi väl alla innerst sträfva.

i Medlet till detta mål har sökts och sökes i olika land på ett
mycket verksamt, praktiskt sätt: genom att sammanföra skilda
samhällsklasser, som annars aldrig skulle tangera hvarandra, för att de
personligen skola blifva i tillfälle att lära känna, förstå och värdera hvarandra.
I Englands och Amerikas »Settlements» och i Frankrikes »Universités
populaires» ha vi funnit entusiaster, som för denna stora uppgift
offra hela sitt lif, ty det fordras entusiasm i ett arbete sådant som
detta! Därför ha vi nog vid startandet af ett liknande företag här
hemma i Sverige redan från första början haft en hel del af de
konservativt förståndsmässiga emot oss.

En första början är dock gjord under den gångna hösten genom
öppnandet af en klubblokal för »Föreningen Studenter och Arbetare»,

’— en gemensam samlingsplats, där tanke- och kroppsarbetare helt
vänskapligt och förtroligt kunna mötas. Och det är denna vår kära,
hemlika klubb, i hvilken vi alla känna oss ha del och där vi liksom
bilda en enda stor, lycklig familj, som jag något närmare skulle
vilja skildra.

Dess uppkomst då först och främst, ty hvarje den minsta detalj
inom föreningen — bord, stolar, taflor, blommor — har sin särskilda
historia att tälja om, huru de äro ett uttryck af vänlig tanke på att
glädja andra. »Bosättningskassan» var nämligen visst inte stor, så
att man måste beräkna hvarje den minsta utgift vid möbleringen af
det gemensamma hemmet, Snickaregatan 7.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1901/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free