- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1901 /
131

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Båtar rodda af svartmuskiga spanjorer nalkades från land. Ur
ångarens innandömen framvältrade tallösa, burnusklädda marockaner,
verkliga smutsbylten. Med häpnad frågade jag mig, hur ångaren
kunnat gömma allt detta, och hvarifrån alla dessa människor kofcnmo.
Vår kapten lämnade förklaringen. Marocko förser västra Algeriet
med arbetskraft. Den franske kolonisten är demoraliserad och den
s. k. araben är för lat för arbete, hvarför det i östra Algeriet är
Ka-bylen och i västra Marockanaren, som sköter plogen. Det var-dylika
hemvändande arbetare vi förde med oss från Oran. Det uppgafs att
bland dem finnas individer, hvilka som kassörer för en grupp arbetare
medförde ända till 100,000 francs. Och nu landstego de för att
återvända till sitt vilda, okultiverade land med oförändradt hatfulla känslor
för kulturen, hvars bärare de inom sina landamären vid första lägliga
tillfälle med glädje skulle förpassa till en annan värld. Skeppsdoktorns
vindthund, som ej kunde tåla araber, fick nervattacker vid anblicken
af detta öfverflöd.

Båtarna aflämnade sin last vid. den lilla klippstaden, som,
förbränd och folktom måste väcka till lif reflektioner rörande motivet
för dess existens. Afstängd från en fientlig landsbygd, dit ingen
riskerar att begifva sig af fruktan att i bästa fall på röfvarmanér tagas
som gisslan, är staden för sin förbindelse med yttervärlden hänvisad
till det ångfartyg, som kanske en gång i veckan aflämnar de
nödvändigaste lifsförnödenheterna. Ingen handel bedrifves, intet jordbruk;
invånarna se ut att tyna bort af ledsnad. Och för att behålla denna
döda punkt på jordklotet ha spanjorerna utkämpat långa och svåra
fälttåg. För tillfället råder lugn, men ett beväpnadt sådant, då icke
mindre än 5,000 man ligga garnisonerade på platsen. En skvadron
kavalleri återvände just från en manöver på den fientliga landsbygden.

Emellertid återvände båtarna med ny last af marockaner afsedd
för Tanger. En ståtlig arab väckte min beundran. Åtföljd af talrika
negerkvinnor och ynglingar antog jag honom vara en framstående
scheik. Kaptenen gaf dock annat besked. Mannen var slafhandlare, som
med sin välfödda och välklädda handelsvara for att söka bättre
marknad.

Hvad skall man säga härom? De civiliserade staterna med Old
England i spetsen taga på sig skenheliga fysionomier, så snart tal blir
om slafhandel och underkasta sig ju äfven stora ekonomiska
uppoffringar och ansträngningar — för att nu icke tala om fraser — för
att utrota densamma i världens aflägsnaste hörn, särskildt om det är
förenadt med någon egen fördel, men här tolereras slaftransport på
europeiska ångbåtar, några mil från Europa l Något af indignation
brusade upp inom mig och riktades i första hand mot Albions söner,
hvilka, själfva ej i tillfälle att civilisera Marocko, spela sultanens vänner
och beskyddare. De hafva ej tillåtit någon annan makt att sticka
sin näsa dit, ehuru nog Frankrike för några år sedan velat underlägga
sig de landsdelar, i hvilka arbets- och handelsförbindelser med Algeriet
förekomma. Spanien får väl anses sakna krafter och förmåga till ny
kolonisation.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1901/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free