Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öm Tolstoy som social reformator
höll rektor S. Almquist ett föredrag den 3 mars i föreningen Studenter
och Arbetare, och lämnas här ett kort referat af detsamma.
Namnet Tolstoy förekommer ofta i tidningarna. Han borde
därför vara en känd person, men i själfva verket är han den »stora
obekanta», en mystisk personlighet
som man tror sig förstå, men hvars
hela lif och tankeriktning man
alls ej begriper. Hvarför denna
okunnighet om en af de mest lästa
författare i vår tid? Skälet är nog
det, att Tolstoy icke framlagt sina
åsikter i något hufvudverk utan i
en. massa små skrifter, utgifna
med långt mellanrum, och att han i
själfva verket icke har framställt
några lärosatser utan har velat
genom sitt enskilda lif åskådliggöra
sina åsikter i tidens frågor. Hans
lif började mycket olika mot hvad
det sedan utvecklat sig till. Född
i hög samhällsställning, mycket
förmögen och med en så ovanlig
författareförmåga, att han redan
från första framträdandet var
mästaren, syntes hans lefnad komma att gestalta sig mycket lycklig. Men så
blef ej förhållandet. Strax innan han blef 50 år fattades han af en
obetvinglig lifsleda. Frågorna: hvarför lefver jag?, hvad är meningen?
lämnade honom ingen ro, och grubblandet på lifvets frågor bragte
honom ända därhän att han tänkte beröfva sig lifvet. Han försökte
få svar af filosofi och naturvetenskap, men han fann att dessa ej
hade något att bjuda honom. Han begynte då att se sig om bland
människorna och fann, att de verkligen olycklige träffades isynnerhet bland
de rika — de fattiga däremot, särskildt det religiösa bondfolket, förstodo
lifvet och ägde således ett vetande som han ¿jälf saknade. Han
försökte att i kyrkans lära finna frid och känna sig tillfreds, men
lärosatserna voro till hinder för honom. Han fann dock till slut hvad han
sökte i lifvet själft; grunden till hans tro var att han lefde — att
andra lefde; lifvet hade ingen möjlighet om det icke var oändligt.
Lifvet var det väsentliga; han ville därför söka lefva ett verkligt lif,
utan alla institutioner och lärosatser. Exempel fann han hos bönderna,
som lefde ett lif i människokärlek, och den källa, hvarur han sedan
flitigt öste, var Nya testamentet. Han fann under flitigt studium af
denna bok vissa regler, t. ex. att det är orätt att stå människorna
emot eller gå till rätta med dem, att man icke får skilja sig från sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
