Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ar sålunda inspektionen nyttig, så återstår frågan om den är tillräcklig. Härpå
måste’ man svara bestämdt nej. Ännu efter 9 års inspektion har ej haltva antalet
arbetsställen besökts, och under 1899 ha de fem yrkesinspektörerna besökt allenast
1,456 arbetsställen eller ungefär 10 % af dem som skola vara föremål för inspektion.
Att dessa besök varit nödvändiga synes bl. a. däraf, att icke mindre än 3,422
skriftliga anvisningar lämnats, hvaraf 1,258 gällde förut inspekterade platser. Häraf
framgår äfven behofvet af förnyad inspektion.
Frågar man sig nu hvilka erfarenheter inspektörerna samlat under året, så
synas de vara de gamla, alltför väl kända: å ena sidan att många arbetsgifvare visa
allt annat än intresse att tillgodose fordringarne på skyddsanordningar, god
arbetsledning o. s. v. Å andra sidan att arbetame ofta visa en stor oförsiktighet. Det
är emellertid tydligt att denna s. k. »vårdslöshet», som man så gärna skyller
olycksfallen på, är i många fall fullkomligt förklarlig, ofta nödvändig för -arbetets snabba
utförande och därför vanligen ursäktlig.
Granskar man närmare de olika slagen af olycksfall, finner man att de som
orsakas genom transmissioner utvisa en mycket hög dödlighetsprocent. Å de små
utstående muttrarne eller krysskilame å axelledningarne fastna arbetarnes kläder lätt
och då är vanligen döden en säker följd. Om dylika olycksfall ha inspektörerna
mycket att berätta. Vi skola anföra ett par fall:
I en vattenkvarn råkade mjölnardrängens kläder fastna på några muttrar å en
träremskifva. Drängen drogs härigenom med riindt omkring axeln och krossades
ögonblickligen. Som ingen annan person befann sig i kvarnen svängde det
lem-lästade liket omkring axeln till dess mjölnarens hustru senare på dagen inkom i kvarnen.
Vid ett tegelverk föll en elfva års gosse emot en kuggväxel och fick högra
armen afsliten vid skuldran. Han afled efter 17 dagar.
Vid ett sågverk hade en yngling fastnat med kläderna i en axelledning och
dödats. »Man fann hans kropp naken och utan armar liggande på golfvet invid
axelledningen, å hvilken hans kläder och artnar sutto omlindade.»
Liknande olyckshändelser i mängd synas gifva berättigande åt inspektör Sundells
åsikt, »att axlar böra så vidt ske kan helt och hållet inklädas i trummor af trä eller
järn.» Så har äfven skett vid några sågverk. Ett särskildt slags nya transmissioner,
som icke äro försedda med några utstående skrufvar samt vissa anordningar för
maskinernas hastiga afstannande förordas äfven af en annan inspektör.
En mycket vanlig anledning till olycksfall är bristande arbetsledning.
Inspektören i södra distriktet visar detta då han omtalar, att han vid ett kalkstensbrott,
genom att införa ändringar i arbetsledningen’ lyckades förminska olycksfallens antal
från 7.8 till 3.8 proc. Samme inspektör påpekar, att det öfvervägande flertalet olycksfall
inträffar utan inverkan af maskiner, såsom vid transport af tunga föremål, genom
halkningar, nedstörtande föremål, brännskador o. s. v. och att en stor del af dem
har inträffat till följd af bristande arbetsledning eller otillräcklig tillsyn af verktyg.
Ät ångpannekontrollen ägnas i berättelserna särskild uppmärksamhet och nära
2,00c ångpannor ha blifvit profvade, antingen genom ägarnes eller
ångpanneför-eningarnes försorg. Inspektör K. Joh. Larsson redogör utförligt för inträffade
explosioner.
Arbetarnes försäkringsförhållanden synas vara allt annat än lysande. Å de
platser, som för första gången inspekterades, voro blott 4,15* arbetare (af 13,933)
delägare i sjukkassor och 4,746 (af 13,922) olycksfallsförsäkrade.
En särdeles gynnsam ställning i fråga om faran för olycksfall intager
sprting-ämnestillverkningen. Prof. Cronquist, som inspekterat denna, framhåller att under de
sex åren som inspektionen ägt bestånd, ingen person vid någon fabrik här i landet
blifvit så skadad att döden följt eller att hinder för arbetets utförande förekommit
under mer än en vecka. Denna erfarenhet är värd att taga vara på och visar hvad
som kan göras genom försiktighet och goda anordningar.
Att yrkesinspektörerna under sitt samhällsnyttiga arbete skola möta oförständ
och likgiltighet från en del arbetsgifvares sida är naturligt, och berättelserna gifva
många exempel därpå. Men oförklarligt är emellertid att uppenbart trots mot
gällande författningar visats. I nio särskilda fall ha yrkesinspektörerna måst göra
anmälan hos länsstyrelsen för att få skyddsanordningar genomförda, och södra distriktets
inspektör har vid 84 tillfällen användt polismyndighet för att dels få upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
