Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna för eder klargöra den utsökta fulländningen af denna bostad,
som ni skulle kunna sparka in med foten och slå sönder till stickor
med händerna. Beskåda en handelsmans bod! Han säljer ris och
peppar och torkad fisk och skopor af bambu. Framsidan af hans bod
är mycket solid. Den består af halftumsläkter, spikade sida vid sida.
Ingen af läkterna är söndrig, och alla äro de fullkomligt rätvinkliga.
Han känner blygsel öfver att på detta afvisande sätt balka för sitt
hus och låter följaktligen halfva framsidan utgöras af oljadt papper,
utspändt öfver ramar af kvartstums-läkter. Det finnes ej ett hål i en
enda pappersruta, och ingen af dessa ramar, som i ett mera
ocivilise-radt land skulle vara fyllda af glas, sitter på sned. Handelsmannen
själf, iklädd en blå nattrock, med tjocka hvita strumpor på fotterna,
sitter bakom, ej bland sina varor, på en matta af mjuk rishalm, matt
guldglänsande och med en svart klädeslist kring kanterna. Mattan är
två tum tjock, tre fot bred och sex fot lång. Om ni hade samvete
att smutsa den, kunde ni mycket väl använda mattan som tallrik.
Handelsmannen hvilar sin ena arm, klädd i vadderadt blått tyg, mot
en stor glödpanna af drifven mässing, på hvilken en mycket
skräckinjagande drake är ingraverad i tunna linier. Vid sin sida har
handelsmannen en pung af grönt läder, tillbunden med en röd silkessnodd.
Den innehåller tobak, skuren fin som bomull. Han fyller därmed en
lång svart- och rödlackerad pipa, tänder den på kolen i glödpannan,
drar två bloss, och pipan är tom. Ej ett korn har fallit på mattan.
Bakom handelsmannen synes ett förhänge af bambu och pärlor. Detta
döljer ett rum med matt guldglänsande golf och tak af ådradt
ceder-trä. Rummet är tomt, så när som på en blodröd filt, utbredd som
ett pappersark utan ett enda veck. Bortom rummet går en gång af
poleradt trä, så väl poleradt, att det återspeglar den hvita
pappersväggen. Vid slutet af gången och inom bekvämt synhåll för
denna enastående handelsman synes en två fot hög dvärgtall i en
grön-glacerad kruka, och vid sidan däraf en azalea-kvist, blodröd som mattan
och nedsatt i en ljusgrå vas af sprickporslin. Handelsmannen har
satt dit den för att fägna sig åt dess anblick, emedan han njuter däraf.
Hans smak har ej det ringaste med den hvite mannens att göra, och
han håller sitt hus fritt från den minsta fläck, emedan han älskar
renlighet och vet, att den är estetisk. Hvad hafva vi väl att säga åt en
dylik man?
Undantagandes de ledsamma poliskonstaplarne, som envisas att
vara kontinentala, fikar ej folket efter västerns opassande klädedräkter.
De unga männen bära runda filthattar, ibland rockar och byxor och
någon gång stöflar. Allt detta är afskyvärdt. I de största städerna
säges den västerländska dräkten snarare vara regel än undantag. Om
så är, antager jag, att förfädernas missgärningar, då de gjorde
biffstekar af företagsamma jesuitmissionärer, hämnats på japanerna genom
en partiell förmörkelse af deras kontnärliga instinkter. Dock synes
straffet väl hårdt i jämförelse med förbrytelsen.
Jag började nu att förundra mig öfver folkets blomstrande kinder,
de knubbiga småbarnens lustiga leenden och öfver huru ytterst egendomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
