Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fräinmande allt var. Det är en märkvärdig förnimmelse att vara
i ett fullkomligt rent land, och ännu märkvärdigare är det att vandra
kring bland dockhus. Japan är ett ljufligt land för en småväxt man.
Ingen förkrossar honom med sin höjd, och han kan blicka ned på
alla kvinnor, som rätt och billigt är. En kuriositetshandlare vek sig
dubbel på sin dörrmatta, och jag steg in, för första gången erfarande
en förnimmelse af, att jag var en barbar. Gatsmutsen låg tjock på
mina stöflar, och han, den obefläckade ägaren till alltsammans,
inbjöd mig att gå tvärs öfver ett poleradt golf och hvita mattor in i
ett inre rum. Han lade framför mig en dörrmatta, hvilket endast
gjorde saken värre, ty medan jag försökte torka föttema på den,
tittade en vacker flicka rundt hörnet och fnissade. Japanska bodherr ar
borde ej vara så renliga. Jag gick genom en ungefär två fot bred
gång, såg en pärla till trädgård, stor som en half tennisplan och fylld
af dvärgträd, slog hufvudet i ett bräckligt dörröfverstycke och befann
mig slutligen i ett litet rum af idel härlighet, som kom mig att
ofrivilligt sänka rösten. Jag försökte uppmuntra mig med tanken på, att
jag kunde sparka det hela sönder och. samman; men det kom mig
endast att känna mig stor och grof och smutsig — en för idkande
af. köpenskap mycket ofördelaktig sinnesstämning. Handelsmannen lät
framsätta ljust, svagt té, just sådant som det står om i reseböckerna,
och téet endast förökade min förlägenhet. Jag ville säga: »Hör på
ni I Ni är mycket för ren och förfinad för detta lifvet, och man kan
ej bo i ert hus utan att ha lärt sig en massa saker, som jag aldrig
lärt mig. Följaktligen hatar jag er, emedan jag känner mig stå under
er, och ni föraktar mig och mina stöflar, emedan ni vet, att jag är
en barbar. Låt mig gå min väg, annars slår jag ikull ert
cederträ-hus öfver er», Hvad jag i själfva verket sade, var: »Joho, jaha.
Mycket vackert. Mycket lustigt sätt att göra afFärer på».
Kuriositetshandlaren befanns vara en ryslig prejare. Jag kände
mig het. och obehaglig, ända till dess jag kom ut igen och åter var
en smutstrampande engelsman. Eftersom ni aldrig varit inkrupen i ett
trehundradollarsskåp, så begriper ni mig inte.
Vi gingo ned för att äta lunch.
»Ni måste ta af stöflarna», sade Y-Tokai.
Jag försäkrar, att ingen kan med bibehållen värdighet sätta sig
på trappan till ett téhus och sträfva med att få af sina smutsiga
stöflar. Och det är omöjligt att uppföra sig belefvadt i strumplästen,
då golfvet under er är glatt som glas och en vacker flicka vill veta,
hvar ni skulle vilja intaga lunchen. Tag åtminstone ett par vackra
strumpsockor med er. Skaffa er ett par af broderadt, fint skinn eller
också af silke, men stå ej som jag i ett par billiga brunrandiga
strumpor med stopp på hälen och försök tala vid en téflicka.
Folkförsäkring Några af vårt lands största livförsäkringsbolag — Skandia,
Svea, Thule och Victoria — ha nyligen beslutat att gemensamt göra ett försök med
folkförsäkring i stor skala. För detta ändamål är bildadt ett bolag, »De Förenade»,
sem dock ännu ej trädt i verksamhet. Meningen är att meddela försäkring till så
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
