Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det hardt när omöjligt och kan naturligtvis leda till åtal och trakasserier från
konsumtionsföreningames fiender.
A andra sidan får naturligtvis handeln med utomstående ej utsträckas
därhän, att den blir hufvudsak och att ett jämförelsevis fåtal
föreningsmedlemmar drager en oskälig vinst af denna handel, ty man har ju då åter
närmat sig privathandelns förhållanden.
De sunda åsikter som uttalats i det nämnda kommittébetänkandet,
gjorde sig emellertid ej gällande när föreningslagen antogs. § 1 i dènna lag
erhöll nämligen följande lydelse : „Förening för ekonomisk verksamhet med
syfte att åt medlemmame anskaffa lifsmedel eller andra förnödenheter, att
afsätta alster af medlemmarnas verksamhet, eller att bereda bostäder åt
medlemmarne, eller att på annat därmed jämförligt sätt främja
medlem-marnes intresse, må — — — varda registrerad.“
Uttryckssättet i denna § är så tvetydigt att som bekant stor osäkerhet
varit rådande om rätta tolkningen. De resp. länsstyrelserna ha sålunda
förfarit högst olika vid registrering af föreningar. Somliga ha tillåtit,
attstad-game uppgifva att föreningens afsikt är att handla med allmänheten, andra
att handeln skall ske „hufvudsakligen med medlemmar“, åter andra, såsom
Jönköpings länsstyrelse, tolkar lagen så, att endast medlemmar få köpa i
föreningens affär och censurerar stadgarne i enlighet härmed. Trots det att
Kungl. Maj:t genom sitt utslag rörande Norrahammars handelsförenings
be-svärsskrifvelse godkännt den senare uppfattningen, fortsätta länsstyrelserna
att hysa olika uppfattningar. Något definitivt afgörande i frågan kan ej
heller väntas genom domen i det bekanta målet mot föreningen „Framåt“
i Nässjö, hvilket blifvit satt i scen af afundsamma privathandlande och en om
högt bötesbyte drömmande länsman; ty nämnda förening hade ej vidtagit
försiktigheten att anmäla handeln till utomstående för vederbörande
magistrat eller kronofogde, hvarigenom måhända intet åtal kunnat komma till stånd.
Icke heller synes man kunna förvänta någon ändring i lagstiftningen
under de allra närmaste åren. Sedan första kammaren, sin dåliga vana
trogen, utan några andra skäl än dem en egoistisk köpmanshjäma kunnat
uppkonstruera, afslagit borgmästare Petterssons motion om ändring i lagen (se
Social Tidskrifts 3:e häfte 1901), så torde intet annat återstå än att genom en
masspetition från samtliga landets kooperativa företag söka väcka regeringens
intresse i frågan och såmedelst framkalla en Kungl. proposition. Man får
hoppas att frågan på detta sätt framförd skall göra mer intryck på första
kammaren; den andra har ju genom sitt enhälliga och utan debatt fattade
bifall till Petterssons motion visat sin förståelse för frågan.
„ . „ Men innan något resultat kan vinnas af dylika försök, böra
vaH S0Jn ar föreningarne ej slå armarne i kors och låta utan motstånd åtal
a gora. ock f(irluster åstadkommas af fienderna. Att en fara föreligger
för de föreningar som hittills handlat med utomstående, ifall Kungl. Maj:t
godkänner åtalet mot „Framåt“, torde vara klart. Tillfället för
konkurrenterna, de små handlandena, att måtta ett dräpande slag mot föreningarne
är nämligen alltför lockande. Liksom man måste inse denna fara, är det
icke skäl att förstora den och förtvifla, ty här liksom alltid kommer
motstånd och illvilja till sist att gagna föreningarne. På vissa platser där
handeln med utomstående ej spelar någon större roll, bör man för att
förekomma alla trakasserier inskränka handeln tül endast medlemmar. I städer
eller folkrika trakter, där man ej på dylikt sätt vill inskränka handeln, bör
man vidtaga vissa försiktighetsmått. Sålunda bör man söka få handeln
anmäld hos magistrat eller kronofogde, hvilket emellertid ej kan tilltvingas,
då den urgamla näringsfrihetsförordningen ej känner till så nymodiga
företeelser som konsumtionsföreningarne. Vidare kan man låta
handelsrättigheten för föreningens räkning uttagas af en styrelsemedlem, men dette sätt
kan endast tillrådas, där föreningen genom detta förfarande är befriad från
all risk. Som en försiktighetsåtgärd föreslås vidare att minska antalet
styrelsemedlemmar, till t. ex. 3, hvarigenom vid eventuella åtal bötesbeloppet
kan antagas bli mindre. Föreningar som hafva tillräckligt rörelsekapital,
kunna nedsätta den obligatoriska medlemsafgiften till t’, ex. 10 öre, hvari-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
