- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1901 /
304

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i arbetarebostadsfrågan, tycktes glömt, och han förföljdes till och med af
glåpord i den gata i Stepney, där han i flera årtionden lefvat. Utan att
förtröttas i det otacksamma arbetet har han sedan på möten kämpat mot
krigsgalenskapen och visat hvilka dess följder skola bli för den inre
reformpolitiken. Han kan med andra ord betraktas som typen för en god
arbetare-representant, och en svensk skulle väntat, att i en radikal-socialistisk klubb
som den ifrågavarande, hvilken dessutom är särskildt boervänlig, ett
föredrag om fackföreningskongressen af en sådan man skulle vinna ett varmt
mottagande. Men det är betecknande för den nuvarande stämningen i
Englands allvarligt reformvänliga kretsar, att så ingalunda blef förhållandet.
Steadman, som var delegerad å kongressen, redogjorde noggrannt för
kongressens arbete och för sin uppfattning om det vådliga läge, hvari de engelska
fackföreningarna kommit genom öfverhusets nyligen meddelade utslag i ett
par arbetstvister. Jag kände mig nästan pinsamt berörd af den kyla,
hvarmed det förtjänstfulla föredraget mottogs, men kunde dock ej annat än
sympatisera med de talare, alla nitiska arbetare i demokratiens sak, som
under den följande diskussionen reste sig för att förklara, att de voro
grundligt trötta på den organiserade engelska arbetaren, hans själfviskhet
och hans kortsynta politik. Intet af den ideella entusiasm, som den
kontinentala arbetaren ådagalägger, besjälar numera den organiserade
engelske arbetaren, som alls icke känner någon solidaritet med den stora
massan af svagare, oorganiserade klassbröder. Han behöfver en uppryckning,
en luttring i en strid för tillvaron — och den uppryckningen tyckes han
nu få. Det är honom väl undt, tyckte man allmänt.

För att förstå denna stämning behöfver man återkalla i minnet de
senaste tjugufem årens politiska historia i England, Sedan fackföreningarna
genom den liberala lagstiftningen 1871 och den konservativa påbyggnaden
1875 förvärfvat lagstadgad rätt att med alla hederliga medel främja
arbetareklassens intressen, ha deras medlemmar låtit sig kastas som lekbollar
mellan de två täflande partierna. Endast ett mindre antal konservativa och
liberaler — ungefär lika många å ömse sidor — som med tillhjälp af arbe
tarnes röster fått en plats i parlamentet, har haft det ringaste intresse för
en genomgripande social reform. I distrikt, där en starkt organiserad
fackförenings medlemmar haft utslagsrösten, t. ex. i bomulls- och
kolgrufve-distrikten, ha kandidaterna tvungits att lofva sin kraftiga medverkan till
vissa partiella reformer för denna industris arbetare. De bäst aflönade, bäst
organiserade engelska arbetarne ha på detta sätt fått kraftig hjälp af
parlamentet, och till följd af de effektiva skyddslagarna i dessa industrier ha
arbetarnes produktionsförmåga och följaktligen industriernas
konkurrensförmåga ökats i oerhörd grad. Men aldrig har det fallit dessa lyckligare
lottade arbetare, som minst af alla behöft hjälp, in att rädda de olyckliga
offren för storstädernas utsvettningsindustrier genom att vägra lämna sina
röster åt andra kandidater än dem, som lofva verka för rationella
reformlagar i detta afseende. Efter rösträttsi’eformen 1884 valdes det reformvänligaste
parlament, som någonsin sammanträdt i något land. Chamberlain och hans
anhängare publicerade sitt radikala program med långtgående sociala
re-formkraf, hvilka, om de realiserats, skulle gjort ända på bl. a. det engelska
feodala landsystemet och med andra ord skänkt jorden åter till folket. Den
engelske arbetaren tillät denna lofvande utveckling att förfuskas genom att
vid de därpå följande omvalen låta hela striden röra sig om den irländska
home-rule frågan. Och nu har han tillåtit ett vanvettigt krig att
omintetgöra alla förhoppningar om en lösning af arbetarepensioneringsfrågan m. fl.
viktiga reformer. Han känner sig smickrad af att invälja rika och förnäma
män i parlamentet, af att få subskriptioner af dem till sina klubbar och af
att vid valtiderna förnäma damer titta in till hans hem och språka .. . När
de socialistiska stadsfullmäktige i West Hain för några år sedan beslöto, att
ingen i kommunens tjänst anställd man skulle åtnjuta mindre veckolön än
30 shillings, hvarigenom de fattigare arbetarklassernas ställning betydligt
förbättrades, protesterade de bättre aflönade organiserade arbetarne häremot,
harmset betonande, att stadsfullmäktige visat sig ej förstå olika arbetes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1901/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free