Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komsten måste ådömas en timmes språngmarsch. Det behöfver knappt
sagas, att det var en ynklig syn att se dem springa fram och åter på
stranden, de nyktra stödjande de stupfulla så godt sig göra lät.
Olägenheten af onykterhet å skjutfälten är ju tvåfaldig: dels nedsättes
skyttarnas skjutskicklighet, dels är det ju en stor fara att öfverlämna skarpa
skott åt en ej nykter person. - Om -.någonsin borde väl absolut
nykterhet fordras vid utmarscher och skjutöfningar 1
Icke mindre betänkliga saker förekommo vid v akttjänstgöring. Ofta
kunde man både se och höra, hur vaktbefälhafvaren med sluddrigt mål
och sviktande knän aflämnade dagsbeskedet åt kompanichefen utan
att . denne gjorde någon invändning däremot. Visserligen står det i
instruktionen för vakttjänst, att inga dryckeslag få förekomma inom
vakten, men sådana förekomma tidt och ofta och ej sällan är en del
af vaktmanskapet och befälhafvaren urståndsatt att göra sina
skyldigheter. Hvilket moraliskt tillstånd som råder under dessa orgier kan
lätt tänkas. Såsom exempel på vakttjänstgöring kan följande
dagboksanteckning tjäna:
.......den....... 1900. På vakt i går och i dag. Redan i går
middag tycktes mig daglöjtnanten *) något osäker i gång och på mål. då han
inspekterade den nya vakten. Hade det stannat därvid, hade vi säkert fått en
lugnare natt, än hvad som nu blef fallet. Sömn är hvad jag tycker mig mest behöfva
för tillfället. Vid andra inspektionen hade det redan „lidit“ ganska långt
med honom. Han lade sig i en gräsbacke ofvanför mitt postställe, men
gjorde därifrån ällt som oftast besök nere i vakttältet, där manskapet flitigt
trakterade honom med fluida af diverse slag. Egendomligt var att iakttaga
det småningom skeende utplånandet af rangskillnaden de olika militära
graderna emellan. En liten gosse, antagligen underofficerens egen, kom och
frågade efter honom. Jag var glad att jag ej visste, hvar fadren fanns för
tillfället. Vid aftonkorum hade det kommit därhän, att underofficeren ej
själf kunde höra, när trumpetaren, som hade sin plats strax bakom honom,
blåste signalen, utan vaktbefälhafvaren måste säga till då signalen gått.
Han kunde ej som vanligt gå från pluton till pluton vid aflämnandet, utan
stod kvar på samma fläck med styfva ben och sökte ögonmärke på andra
sidan fältet. För öfrigt gick korum som vanligt. Krigsman skall frukta
Gud! — Natten blef dock svår. Från tältöppningen slogo de vidrigaste ångor
mig till mötes, då jag kom för att lägga mig och flere af halmmadrasserna voro
alldeles obrukbara (detta vill här säga mycket). Inne i befälhafvarens tält
gick det lustigt till. Underofficeren var midt uppe på golfvet, hoppade och
dansade rundt om, under det han själf sjöng dansmusiken. Då och då
af-bröts dansen genom att någon af de kring väggarna sittande männen „bjödo“
eller berättade någon uppsluppen historia. Jag föll trött som jag var i en
sorts dvala, under hvilken jag otydligt hörde sången, skrålet och de
otakt-fasta dansstegen. Hvilan blef ej lång. Rätt som det var fick underofficeren
någon oklar förnimmelse af att han skulle inspektera vakten. Han hade
visserligen redan gjort det ett par gånger på natten, men nu rusade han
åter ut ur tältet, och strax därefter kallade gevärsropet därutanför oss åter
upp från hvilan. Inspektionen försiggick på reglementeradt sätt. Så förgick
tiden hela natten igenom. Framemot morgonen gick jag ut på post.–
Jag hör att dylika vakter lära vara vanliga. — —“
Hvarthän det ohejdade superiet leder kan man få öfver nog med
exempel på. Blott ett enda, en dagboksanteckning från 1900.
l) Som daglöjtnant tjänstgjorde denna dag en underofficer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
