- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1901 /
338

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Åter på vakt i dag fick jag kasta en blick bakom kulisserna. Da jag
slutat läsningen af mina instruktioner,, som voro anslagna vid poststället,
kom vaktbefälliafvaren till mig och sade: rdet fins en extra särskild
instruktion för det här poststället och som rör den där sergeanten han ser går där på
stranden. Håll ögona på’n, så han inte går och lägger sig i „plurreta 1 och
går han åt staden till sa ropa „patrull ut“.

Då jag sedan frågade en af manskapet om orsaken till den stackars
sergeantens själfmordsförsök, svarade han: „Ja, han har naturligtvis supit
för mycket så att han har fått dille och ibland går han då å försöker dränka
sej. Och kommer han till staden kan man ge sej tusan på att han super
sej full å går å fördärfvar sej igen. Ja de ä väl inte så mycke att undra
på att han vill dränka sej. Vore jag inte så djäkla slö skulle jag göra de jag
också, för här ä då för djäkligt å vara.“ Den slöhet, som är en följd af
behandlingen här, tycks ofta rädda dem från förtviflan efter en tids vildt
lif. — — — Det var något gräsligt att så där gå och vakta på en
medmänniska, som skulle begagna sig af minsta o uppmärksamhet från min sida
för att förkorta sitt lif."

Det mest betänkliga i dessa skildringar från beväringslägret är
naturligtvis befälets uppträdande. Det är icke allenast underofficerarna som
kanna klandras, utan äfven det högre befälet. Förut har berörts
officerarnas slapphet ifråga om bestraffningen för dryckenskapsförseelser
och deras bristande kontroll vid marscher och skjutöfningar. Detta
är fel, som äro stora nog. Men det slutar ej härmed. Tyvärr föregå
många af officerarna med mycket dåliga exempel. Följande skildring
från sista årets beväringsöfningar talar sitt dystra och bestämda språk:

„Officerarna hade, som bruk är vid lägerplatser, väldiga dryckesfester
uppe vid messen, här belägen inom lägerområdet, helt nära tältgatan. Man
kunde inifrån tälten tydligt höra, huru de fortsatte sitt pratande långt in på
nättema, ja ibland ända till reveljen gick på morgonen. Så var fallet då
kaptenen, kompanichefen, skämde ut sig inför hela beväringskompaniet.
Han hade varit uppe i messen hela natten och druckit tillsammans med en
utländsk officer. På morgonen, då reveljen gick, aflägsnade sig den senare.
En af mina kamrater, som skulle anhålla om permission från öfning, gick
upp till messen och fann kaptenen sittande vid bordet sofvande, med
huf-vudet hvilande på armen. Det hette då vid morgonkorum att kaptenen var
sjuk. Senare på morgonen skulle officerarnas kalfaktor duka till frukost i
i messen, hvarvid han lär ha funnit kaptenen liggande under bordet i djup
sömn. Han vaknade då och begaf sig med slingrande steg mot baracken.
För tillfället pågick exercis på slätten ofvanför baracken. Alltså kunde hela
kompaniet se, huru kaptenen raglade fram och till sist föll omkull. Ja,
det förefaller otroligt, men är allt sannt och kan intygas af hvem som hälst
tillhörande kompaniet. Visligen höll han sig i sitt rum hela den återstående
delen af dagen. Löjtnanterna voro något bättre, dock kunde man ofta få
se dem ytterst svaga i benen dagen efter en af dessa festnätter. Sådana
dagar brukade de vara mycket svåra att använda sabeln till
bestraffnings-redskap. Så hände mig en gång. Under marsch hade en instruktör sagt
något åt mig, men jag hade inte yttrat ett ord. Löjtnanten, som hörde något
prat från det hållet, hvarest jag gick, kom bara fram och slog till mig med
flatan af sin sabel utan att fråga hvem som hade pratat. Slaget var ämnadt
att träffa min rygg, men träffade min handled i stället, som svullnade upp
däraf och förorsakade flere dagars obehag.w

* *

Det anförda må vara nog. Det behöfves inga utläggningar för
att visa hvilket fördärfvande inflytande rusdryckerna utöfva å läger-

1) sjön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1901/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free