Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Rochdalepionierernas historia, som mästerligt skildrats af de
engelska kooperatörernas »store gamle man», G. J. Holyoake,
meddela vi därför följande utdrag, till större delen författarens egna ord: J)
, »Emot slutet af år 1843, en dimmig, mörk, fuktig, obehaglig dag
— en dag, sådana de pläga vara i november, då dagsljuset *
försvinner och solen har uppgifvit mödan att lysa, sammankommo några
fattiga, arbetslösa, hungrande väfvare, hvilka nästan förtviflade om sin
tillvaro, för att rådgöra om hvad de kunde göra för att afhjälpa sin
nödställda belägenhet. Fabrikanterna hade penningar, handlandena
varulager; hvad kunde man uträtta utan dessa båda saker ? Skulle de
anropa fattigvården om hjälp? Detta hade varit beroende, ofrihet 1
Skulle de utvandra? Detta vore deportationsstraff för förbrytelsen att
hafva blifvit född fattig I Hvad borde de företaga? De beslöto att
för egen räkning upptaga kampen for tillvaron. De ville, så godt de
kunde, själfva blifva handlande, fabrikanter, kapitalister: utan
erfarenhet, kunskaper och penningemedel ville de själfva blifva köpmän och
producenter. En subskriptionslista cirkulerade — börsen hade säkeit
icke tagit notis om resultatet af denna subskription. Ett dussin af dessa
lillepyttar till kapitalister förpliktade sig till en hvarje vecka skeende
inbetalning af 2 pence (r5 öre) per man — en summa, hvilken dessa
Rotshildar från Rochdale emellertid icke visste huru de skulle komma
ut med.»
Det som särskildt äggäde pionierörna till praktiska försök var
deras fruktlösa försök att erhålla löneförhöjningar. Ett
fackförenings-utskott försökte förgäfves att påverka arbetsgifvarna i detta afseende
och en strejk ledde till intet resultat. Alla möjliga olika planer
diskuterades för att råda bot på de ekonomiska svårigheterna. Men bland
alla förslag segrade till slut en plan att upprätta en arbetarnes egen
handelsbod, som likväl endast skulle vara en början till andra stora
planer. Idén var ej okänd i Rochdale, ty den bekante
arbetsgifva-ren och socialisten Robert Owen hade vid denna tiden sått ut
kooperationstanken öfver hela England. Med skäl kan sägas, att detta
fijr-s-ök ledde sitt upphof från en kombination af fackförenings-, chartist- och
Owenistisfca idéer, hvaribland de senare dock voio förhärskande.
Med biträde af några kooperationsvänner uppgjordes därefter de första
bestämmelserna.
»Först beslöts att all försäljning skulle ske mot kontant betalning.
Detta kanske icke så mycket med hänsyn därtill, ätt de öfverenskomna
veckoinbetalningarna af t 5 öre icke skulle tillåtit beviljande af kredit,
utan mera af moraliska skäl. Det hörde till dessa pionierers sociala
uppfostran att betrakta krediten såsom ett socialt ondt, såsom ett tecken
till hjälplöshet och en lockelse till bedräglig profit. Såsom social
reformatorer hade de lärt,’ att det för ett samfund vore bättre och
enklare-samt att det i handel och vandel ginge enklare till, om beviljande af
*) Vid öfversättningen följes A. Granströms intressanta bok »Kooperativa
själf-hjälpsföreningar» som f. ö. på synnerligen fördelaktiga villkor kan förvarfvas af
tidskriftens prenumeranter (se omslagets 3-.je sida).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
