- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
39

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Fred. Maning's upplevelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna vändning i saken. Jag var ung och grön och hade
aldrig hört så tokigt förut, som att min person skulle anses
som en del av betalningen för min egen jord!!

Nu kommo emellertid de andra med sina anspråk. De voro
nästan ändå tokigare. En i peruken fjäderklädd maoriherre
med vederhäftigt uppträdande, förklarade att han egentligen
ägde hela marken, på grund av att hans farfars far ägt den
och ’allt land så långt ögat kunde se’. Han fick genast en
konkurrent i en likaledes fjäderbuskad krigare, som påstod,
att han skulle ha förmånsrätt, enär en av hans förfäder dödat
och uppätit den föregående ärade talarens farfarsfar.
Förutom dessa huvudfordringsägare med första förmånsrätt
tillkommo andra av en slags sekundär valör. En av dessa gjorde
gällande att hans mormorsfarfars ben hade begravts i den
sålda marken, och ehuru dessa vördade ben för något hundra
år sedan förflyttats upp till en torere eller hemlig
begravningsplats, så borde platsen ännu anses vara tapu, vadan den
av mig köpta och betalta marken rätteligen borde av mig
inhägnas och ej till något oheligt bruk användas. – – –

Jag var tvehågsen förut, men detta rågade måttet, och jag
förklarade, att de fingo behålla sitt land, och att jag ämnade
se mig om efter en plats på andra sidan floden, hos
Rarawa-stammen som jag antog hade mera förnuft i behåll. Detta
visade sig vara ett steg i rätt riktning. Efter ett par dagars
överläggningar kom den där förstnämnde fjäderbusken till
mig och förklarade, att hapuen var nöjd med de varor, jag
erbjudit, och om jag utlämnade det hela i klump, skulle de
själva fördela varorna sinsemellan, men överhövdingen
gjorde däremot inga ändringar i sina anspråk på min person.
Nåja, jag ansåg mig ej bli sämre karl för det. Någon slav
skulle jag ju ej bli. Min vän Jefferson i Kohu Kohu var ju
engagerad i samma egenskap hos sin Rangatira, d. v. s. som
dennes pakeha, och han var en både förmögen och ansedd
man. På så sätt kom affären till stånd. Inom några
månader hade jag ett gott och jämförelsevis komfortabelt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free