- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
152

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i dominon 1920.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På vägen mot Tarawera påminnes man ideligen om den
fruktansvärda naturrevolutionen den 10 juni 1886. Här och
där finner man dock fläckar, som ej berörts av katastrofen.
Så t. ex. går vägen genom en liten men härlig skog av
tusenåriga jättar, som hänga sina grenar som valv minst 20 meter
över våra huvuden. Otaliga lianer "suple jacks" och
"manga-manga" med sina röda och violetta blomklasar, återge tavlan
den rätta lokalfärgen från forna minnen. Då vi komma ut
ur detta lilla skogsparadis, kröker vägen runt en kulle, och
framför vårt häpna öga synes en liten sjö, som tyckes liksom
ha fallit ner från en sommarhimmel — en azurblå sjö, så ren
och "himmelsk", att den största målare i världen ej skulle
troget kunna återge det i färg. Vägen går högt över, men nära
intill dess strand, och vi kunna följa de olika skiftningarna i
vattnets färg, där det var djupare eller grundare, men alltid
underbart blått. Så gör vägen en skarp sväng, och vi nästan
haja till. — Där ligger ännu en liten sjö på andra sidan åsen,
men den är grön — lika grön, som den andra är blå! I
sanning en vacker sammanställning av den nyckfulla naturen. —

Vi komma nu fram till den av Teraweraeruptionen
begravda maoribyn, Wairoa. Allt som återstår är några kolnade i
askan begravda träkonstruktioner, och endast några
självsådda körsbörsträd markerar platsen ovan jord. Där borta
se vi nu den grymma vulkanen Terawera resa sin taggiga
krona, till formen något förändrad sedan 1886, sedan den
väldige givit sin vrede ett så fruktansvärt uttryck. Vart vi
blicka i riktning mot vulkanen, är det fordom sköna
landskapet ödelagt. Höjder och dalar äro gråa av de täckande
asklagren. Terawerasjön, så underbart skön för 35 år sedan, ligger
där nu med stränderna hopade av förkolnade trädstammar,
och de härliga bergen, som omkransade den, äro så tjockt
beströdda av detta träkol, att man kan likna det hela vid en
stor askhög.

Vi taga nu en motorbåt, som för oss tvärs över till andra
sidan sjön, och arbeta oss sedan uppför höjden mellan ask-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free