Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stolthetens hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Säg ut», befallde Ford, »vem är han?»
»Ni driver med mig, herre», stammade mannen.
»Jag menar fullt allvar.»
Mannen ryckte till.
»Ni menar väl inte att ni inte vet av’et?» sporde
han.
»Jag vill veta sanningen.»
»Nå ja, han är — —» började han, men såg sig
plötsligt hjälplös omkring. »Vore det inte bättre
att ni frågade någon annan? Varenda en trodde
då alltid att ni var på det klara med den saken.
Vi trodde alltid . . .»
»Fortsätt!»
»Vi trodde alltid att det var därför ni var så
svår mot honom.»
Bilder och fotografier av Isaac Ford yrde kring
i sonens hjärna och det tycktes hontom, som om
luften var full av faderns vålnader. »God natt,
herrn», hörde han vaktmannen säga, och han såg
honom linka vidare.
»John», ropade han plötsligt.
John kom tillbaka och stod åter framför honom,
blinkande och med nervösa ryckningar i sina läppar.
»Du har inte sagt mig ännu vad du vet.»
»Jaså, om Joe Garland?»
»Ja, om Joe Garland. Vem är han?»
»Flan är herrns bror, om jag nu nödvändigt skall
säga det.»
»Tack för upplysningen, John. God natt.»
»Och det visste inte herrn förut?» frågade gubben,
glad att det var över.
»Tack, John, god natt», var svaret.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
