- Project Runeberg -  Söderhavsberättelser /
52

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Birger Mörner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Farväl, JHack, farväl!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en människa att se. Det kom mig att bli stel av
fasa. Tusenfotingen — sju tum krymmande
hul-lingliknande fötter — vred sig och rörde sig kring
hans hand, slingrade sig kring hans fingrar, stack
sina fötter genom hans skinn och rev honom under
försöken att frigöra sig. Odjuret stack honom två
gånger — jag såg det själv — men han försäkrade
damerna att han var oskadad, då han släppte djuret
på marken och trampade ihjäl det. Men fem minuter
senare såg jag hur doktor Goodhue inne i sitt
operationsrum pysslade om såren och gjorde
injektioner av övermangansyrat kali. Nästa morgoni
var Kersdales arm så tjock som en vanlig kutting,
och det dröjde i tre veckor innan svullnaden hade
lagt sig.

Men allt detta har ingenting att göra med min
historia, men jag kunde inte låta bli att berätta
det för att visa att Jack Kersdale var allt utom feg.
Han hade tvärtom i min åsyn lagt i dagen det
styvaste prov på kallblodighet som jag någonsin varit
med om. Han hade under hela tiden inte ändrat
en min, och hans leende hade inte ens en sekund
lämnat hans ansikte. Och han hade stuckit
fingrarna i Dottie Fairchilds hår med samma
obekymrade säkerhet som om det varit i en liten skål med
saltade mandlar. Och ändå var det just honom
som jag en gång skulle få se slagen av en förfäran
tusen gånger häftigare än den skräck jag själv
erfarit, då jag såg det förfärliga djuret ramla ner i
Dottie Fairchilds hår och dingla över hennes ögon
och hennes bara hals.

Jag hade särskilt intresse av spetälskan, och ifråga

52

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:17:08 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhavsb/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free