Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Aloha Oe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon blev förvirrad av hans sätt att betrakta
henne. Hon hade inte märkt förut att han hade så
eldiga ögon. Det var någonting i dem som skrämde
henne. Hon kunde inte uthärda det och måste
oupphörligt slå ned ögonen. Men på samma gång var
hans blick så egendomligt fascinerande, och gång
på gång ’måste hon åter uppfånga en skymt av detta
flammande, befallande, längtansfulla, som hon
aldrig förr sett i ett mänskligt öga. Hon kände sig
helt förvirrad och nervös.
Nu utstötte jätteångaren ett öronbedövande tjut;
den blomstersmyckade mängden trängdes mot
landsidan. Dorothy Sambrooke hade stuckit fingrarna
i sina öron, och just som hon gjorde en grimas åt
det obehagliga ljudet, kände hon på nytt den
dominerande, flammande glöden i Steves ögon. Han såg
inte på henne, utan på hennes öron, som voro skära
och genomlysta av den nedgående solen. Nyfiken
och fascinerad betraktade hon det underliga i hans
ögon, tills han märkte att hon observerade honom.
Hon såg honom rodna starkt och hörde honom
stamma något osammanhängande. Han var förvirrad,
och själv kände hon sig brydd. Stewarterna gingo
nervösa omkring och uppmanade ickepassagerare
att gå i land. Då hon kände greppet av hans hand,
som tusen gånger förr fattat hennes under badet
eller i lavastapeln, hörde hon, men med ny
betydelse, orden av den sång, som snyftade ur
hawiian-ska sångerskans silverstrupe:
”Ka halia ko aloha kai hiki mai,
Ke hone ae nei i ku’u manawa,
O oe no ka’u aloha
A loko e hana nei.”
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
