Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
lats till skrot, och sålde dem för att så göra sig en
vinning. En dag stod en lantman där reflekterande
på någon av dessa metallvaror. Ett större föremål
av koppar tilldrog sig hans uppmärksamhet. Dock
uttryckte han en misstanke, att det ej var massiv
koppar. Soldaten, som ville sälja, bedyrade att det
var en massiv kopparpjäs och stötte till bevis ett
järnspett mot kopparstycket — som var en bomb!
En oerhört kraftig explosion följde, som i ett
ögonblick ödeläde det stora tempelområdet, knäckande
metertjocka pelare som tändstickor. Murarna mot
gatan föllo och krossade i sitt fall flera
förbipasserande, också kvinnor och barn; av de närmast
stående återstod bokstavligen blott kringspridda trasor.
Jag bodde blott ett par kvarter från platsen.
Explosionen var så stark, att tavlor föllo ned från
väggarna i vårt hem, och hela huset skakades våldsamt.
Jag besåg sedan med egna ögon dess verkningar på
tempelområdet. Li var den, som åtog sig
räddningsarbetet och lät begrava offren för olyckan, ty
bland de många välfärdsanordningar, som han
svarade för, var utom brandkåren också en
rädd-ningskolonn, som åtog sig dylikt arbete. Jag hörde
honom en dag berätta historien om hur allt tillgått.
Då jag hörde om soldatens grova vårdslöshet,
utbrast jag häftigt och obetänksamt: »Ja, den var då
icke bättre värd än att själv sprängas i bitar, som
kunde begå en så oerhörd dumhet, soldat som han
var!»
Aldrig glömmer jag det uttryck av sorg och
bestörtning, som härvid avspeglade sig i Lis ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
