Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
»Vad säger ni, Wei Hsia-Tsea»,1 sade han, »är då
denna hans synd ej möjlig att sona, finns det icke
ens i det tillkommande livet förlåtelse för sådana
okunniga stackare? Vad är då de kristnas tanke
härom? Kan han aldrig i evighet få förlåtelse för
ett sådant brott?»
Den smärtfyllda medkänsla, som härvid stod att
läsa i hans bekymrade anletsdrag, grep mig djupt.
Här satt jag, en »kristen», och dömde lättvindigt
fattiga, förkomna varelser! Där satt han, en
»ickekristen» till namnet, och han bar på sitt hjärta
deras nöd och skuld!
Mycket ofta hände det under vår samvaro, att Li
på liknande vis vände samtalet från de praktiska
frågorna till något religiöst spörsmål, som upptog
hans tankar. Så minns jag hur han en gång frågade
mig: »Säg mig edra tankar, Wei Hsia-Tsea, 0111
evigheten och det eviga livet! Hur fortlever själen,
vad väntar oss på andra sidan?» Och med allvar
fördjupade han sig i ett samtal 0111 dessa ting,
varvid det visade sig, att han noga studerat buddhistiska
skrifter i ämnet men också hade sina egna tankar
därom och framför allt gärna ville veta de kristnas
syn på evighetens gåtor.
De djupaste intrycken gjorde dock på mig hans
uppförande vid hans äldste sons död. Arvingen,
sonen, som skall fortplanta ätten, betyder för
kinesen mer än vi rätt förstå. Efter vanlig kinesisk
uppfattning är den viktigaste religiösa plikt, som
åligger en man, den att lämna efter sig en son att
1 I Kina få alla utlänningar ett kinesiskt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
