Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
trots alla sina ansträngningar ej förmådde behärska
dem. »Wei Hsia-Tsea», sade han en gång, »det går
inte, vad skall jag göra?» En av de sista gångerna
jag besökte honom, låg han i mörkrum på en bädd
utan madrass, som ett slags »straff», därför att han
den dagen sämre än vanligt varit herre över sina
rörelser. Enligt läkarens hypotes kunde han
behärska dessa anfall, tidvis tycktes det ock så. Men
denna gång stammade han halvt i förtvivlan: »Bed
för mig, Wei Hsia-Tsea, jag förmår icke, bed om
hjälp för mig!» Och jag bad högt vid hans plågas
bädd i det mörka sjukrummet, bad 0111 ljus, hjälp
och befrielse.
Och nu var gossen död, jag ville ej tro det. Men
läkaren förde mig djupt förkrossad till hans
dödsbädd, där han låg ännu varm, men så stilla, vit och
blek. Blott för några minuter sedan hade han
utandats sin sista suck. Så, detta var svaret,
befriaren död hade förbarmat sig över den lidande
gossen.
»Fadern hade rätt, och jag tog miste», ljöd den
djupt upprörde läkarens ord, då jag nu mötte honom
i sjukhuset — »en hjärnblödning, en tumör kanske,
en organisk sjukdom i hjärnan har orsakat hans
anfall och nu hans död.»
Det blev nu min lott att föra budet om gossens
död till hans far. Tyngre steg har jag sällan gått.
Gripande var faderns sorg. Så fick jag ledsaga
honom vägen tillbaka till sjukhuset. Och där stodo
vi båda vid gossens dödsbädd, jämte en ung kinesisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
