Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
skaror pilgrimer, som ock i den tidiga morgonen
brutit upp från sina lägerplatser för att innan
kvällen hinna företaga uppstigningen till »Lao Heng».
Då vi följde samma väg och besökte samma
beryktade tempel längs vägen, kunde vi under hela dagen
iakttaga livet bland dessa pilgrimer.
Det som först slog en var det mörka, betryckta
drag, som vilade över deras ansikten. Kinas folk är
ett gladlynt släkte, fullt av humor och redo för
glada skämt. Men över dessa skaror vilade ett tungt
allvar, mörka blickade männen, där de strävade
fram, brända av solen, så att ansiktena nästan sågo
svarta ut; dystra eller apatiska sutto kvinnorna i
sina bärstolar, ofta med något barn i armarna,
vilket kved och jämrade sig.
En erfaren missionär, som genom mångårigt
arbete här ute kände dessa människors liv,
berättade för oss andra därom. De hade färdats i veckor,
kanske månader, somliga av dem, sade hon. Intet
under att de se trötta och uppgivna ut. Många av
dessa brunbrända unga män ha gått ändlösa vägar
till fots, kanske hundratals mil, enligt det löfte de
avlagt. De bära liksom en börda av skuld och
lidande, som de genom sin pilgrimsfärd hoppas skall
lyftas av dem. De flesta av dem komma nog för
sina föräldrars skull. Kanske ha dessa slagits med
sjukdom och motgångar, dödsfall ha inträffat i
familjen, rikedomen har förlorats. Det blir dem då
tydligt, att gudarna vredgas på dem. Minnet
vaknar av förut begångna synder och felsteg, kanske
t. o. m. blodsskulder, som aldrig sonats. Ej under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
