Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
»Vad lcunde det väl stå på remsan?» frågade jag
åter min kamrat. »Åh, något slags recept, någon
medicin, han skall köpa, eller något han skall
företaga sig för att sjukdomen skall vändas från den
sjuke. Pengar kostar det nog alltid!»
Nu började vi litet högre upp på vägen möta
sådana, som redan vände åter från bergets topp.
De hade redan dagen förut begivit sig upp och
sedan övernattat i något tempel vid vägen. Det slog
mig, att deras anletsdrag voro lika slutna och
mörka som deras, som ännu voro på färd upp.
Ingen hjälp tycktes de ha vunnit, ingen frid hade de
funnit trots all sin möda. Kände de att deras arbete
varit förgäves?
Ett hemskt intryck gjorde ock de tusentals
tiggarna längs vägen. De lågo i vägens damm och smuts,
höljda i eländiga skynken, somliga hade till skydd
mot den brännande solen uppfört små hyddor av
halm och strå och sutto i dess låga öppning eller
lågo i dess skugga. De voro fulla av sår och utslag,
ofta av vämjelig art, där voro halta, lama, blinda,
lytta, ibland bara vanställda rester av mänskliga
varelser. Alla skreko och upprepade envist och
efterhängset sina böner om allmosor, lovande
välsignelser åt den barmhärtige men straff åt den som icke
hörde dem. Alla pilgrimer voro ock försedda med
tygpåsar med cash-stycken, det allra minsta
myntet, eller små kopparmynt, som de oupphörligt
kastade åt de efterhängsna tiggarna. De våga ej
annat för att ej dessas förbannelser skola
omintetgöra färdens syfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
