Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
sökte skjuta templet i brand. En natt uppstod en stor
eldsvåda i templets omedelbara närhet. Elden fick
en våldsam spridning, snart stod hela kvarter i
staden i ljusan låga. Vinden drev elden med fart
mot templet och därmed också mot vårt
tempelområde. Endast en bred gata — militärvägen kallad —
skilde vår tempelträdgård från krigsgudens tempel.
Tillsammans med min kinesiska tjänarinna blev
jag ett ögonblick stående uppe på trappan till det
lilla torn, som utgjorde vår gemensamma bostad,
fängslad av det hemska, praktfulla skådespelet.
Hettan var intensiv och hela vårt område så skarpt
belyst som om det varit ljusan dag. Nu började
gnistorna fatta tag i det tunga, utskurna trätaket på
krigsgudens tempel där mitt över vägen. »Amah»,
sade jag till tjänarinnan — hon var vid denna tid
ännu icke en kristen — »om de ännu ha
ammuni-tionsförrådet kvar där, då springer också vårt
område i luften, ty nu har elden antänt också
krigsgudens tempel.» För oss gällde det nu icke blott
oss själva och våra byggnader utan också
hundratals människor, som från de brinnande kvarteren
tagit sin tillflykt till vårt område.
Aldrig glömmer jag Amahs bleka, skräckfyllda
ansikte och hennes svar: »Men icke kan väl
krigsgudens tempel brinna? Det måste väl han och alla
de andra ’pusah’ (avgudabilder) som finnas
därinne kunna skydda.» »Inga träbeläten i världen
kan hindra att krigsgudens tempel nu brinner», var
mitt svar, »men låt oss be Gud om skydd för oss
alla härinne.» — Om ett ögonblick stod det väldiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
